Alliansbråket avgjort efter fyra år

Om någon hävdar att valet av utskottsordförande bara är en formaliafråga, tro dem inte.

Minns ni torsdagen den 28 juni för fyra år sedan? Det var bara några dagar före den Almedalsvecka som skulle sätta fart på valrörelsen 2018. Nyheten om att Alliansen kommit överens om att ge Sverigedemokraterna presidieposter i riksdagens utskott efter valet slog ner som en bomb. Dittills hade topp-posterna i utskotten varit en förhandlingsfråga mellan de traditionella blocken och i praktiken något som gjorts upp mellan Moderaterna och Socialdemokraterna.

Pressade Alliansföreträdare försökte först försvara överenskommelsen inför arga medlemmar

Nu skulle Sverigedemokraterna plötsligt få uppåt en femtedel av posterna. Dygnet som följde blev en sorts uppvisning i politiska krumbukter, reträtter och försök att skylla på varandra.

Det blev, för att tala klartext, ett jäkla liv när Moderaternas gruppledare Tobias Billström offentliggjorde uppgörelsen.

Pressade Alliansföreträdare försökte först försvara överenskommelsen inför arga medlemmar. Centerpartiets gruppledare Anders W Jonsson förklarade för Sveriges Radio att ”det är ganska rimligt att väljarnas röst också får genomslag på hur riksdagen sedan organiserar sitt arbete”. Det hjälpte dock inte. Redan före lunch nästa dag var uppgörelsen död och Annie Lööf medgav att hon missbedömt frågan. Jan Björklund visade på sina diplomatiska talanger när han backade ur med argumentet att Socialdemokraterna måste vara med om det ska bli något.

I dag bekymrar sig högerpartierna inte om vad Socialdemokraterna tycker. Team Kristersson har gjort upp om hälften av presidieplatserna i utskotten själva. Sverigedemokraterna ska få åtta poster som ordförande eller vice ordförande, Moderaterna får fyra och Liberalerna respektive Kristdemokraterna tar två vardera. Vi kan därmed räkna med att fyra av riksdagens utskott kommer ledas av en Sverigedemokrat och att partiet har vice ordförandeposten i ytterligare fyra.

Politik är som ett maratonlopp, brukar det heta, och Moderaternas Tobias Billström, som såg uppgörelsen gå upp i rök för fyra år sedan, är säkert nöjd i dag. Den överenskommelse mellan Allianspartierna som C och L backade ur inför förra valet har nu stadfästs. Billström vann. Att Sverigedemokraterna fick dubbelt så många poster som Moderaterna betyder rimligen också att regeringsfrågan är avgjord. Det blir inga SD-ministrar.

Däremot vet vi om bara några dagar vilka utskott de kommer leda.

Om någon politiker eller politisk kommentator nu försöker spela ned uppgörelsen genom att hävda att det handlar mer om en praktisk funktion än om makt, tro dem inte. Det här är stort. En utskottsordförande har utslagsröst. En utskottsordförande leder förhandlingarna inom respektive sakområde när en minoritetsregering ska försöka få sin budget genom riksdagen. De liberaler som drömmer om kulturministerposten får alltså räkna med att förhandla pengar till public service inte bara inom en M-KD-L-regering utan också med kulturutskottets ordförande.

Hen kan mycket väl heta Björn Söder.