Tacka fanken för att regeringen inte mäktar med några jämställdhetsreformer. Den har det helt enkelt inte i sig.
Borgerligheten avslöjade sig i påskhelgen. Obundet liberala Expressen lät publicera en huvudledare med den smått klassiska slutklämmen:
”FI är ett parti i tiden, fyllt med identitetspolitik och den typ av idealistiska ställningstaganden som människor gärna retweetar och lajkar. Och levde vi i ett grovt patriarkat där kvinnor knappt hade rösträtt, vore en röst på FI en god idé. Men det gör vi ju inte.”
Kampen mot den samhälleliga sexism som gör att kvinnor tjänar mindre på jobbet och jobbar mer i hemmet – vilket resulterar i att hälften av alla kvinnor får fattigpension – ska alltså förlöjligas och förminskas.
Så blir Expressen själv ett bevis på det patriarkat som tidningen förnekar. Inte är det konstigt att kvinnor skyr borgerligheten – i form av alliansregeringen – som pesten.
Könsskillnaderna är stora i SCB:s senaste väljarundersökning. Om kvinnorna fick bestämma skulle de rödgröna ha en överväldigande majoritet. Så stor att Socialdemokraterna och
Miljöpartiet har dragit den enda rimliga slutsatsen av detta och lagt en feministisk skuggbudget. Med satsningar på bland annat kollektivtrafik, välfärd, kvinnojourer och ett golv i sjukförsäkringen går 65 procent av Miljöpartiets reformer till kvinnor, visar siffror från riksdagens utredningstjänst.
Alliansregeringen gör det omvända. Efter åtta år med Fredrik Reinfeldt som statsminister kommer inkomstklyftan mellan könen att ha ökat med 43 procent. När det femte jobbskatteavdraget har genomförts får kvinnor i genomsnitt 63 900 kronor mindre i årsinkomst än män. Även det är uträknat av riksdagens utredningstjänst.
Då hjälper det föga att finansminister Anders Borg pratar välvilligt om en tredje pappamånad. Inte ens jämställdhetsministern Maria Arnholm, erkänd feminist, vågar ju kräva en delad föräldraförsäkring. Trots att hon och alla andra seriösa bedömare vet att det vore en mycket effektiv jämställdhetsreform.
Regeringspolitiken sitter fast mellan nyliberala föreställningar om att samhälleliga strukturer är ljug och reaktionära dogmer om att familjen, inte individen, är samhällets viktigaste enhet. Båda de synsätten gör könsorättvisorna, eller ”det grova patriarkatet” för att tala med Expressen, omöjliga att komma till rätta med.
Antingen har kvinnan sig själv att skylla för sin underordning. Eller så är hennes underordning det bästa sättet att driva en familj på. Tacka fanken för att regeringen inte mäktar med några jämställdhetsreformer eller vinner några feministiska väljare. Den har det helt enkelt inte i sig, eftersom den dras med både Kristdemokrater och Moderater.
Feministiskt Initiativ växer så det knakar. Miljöpartiet har fattat vad som måste göras. Nu fattas bara att Socialdemokraterna tar sin feminism på allvar och placerar könsorättvisorna i centrum av den här valrörelsen.
De har allt att vinna. På väldigt många områden just nu är könsorättvisor synonyma med allianspolitik.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
