När alliansens sammanhållning nu allt snabbare krackelerar borde det intressera den politiska journalistiken. Men man ser få spår av det.
Alliansens bästa gren sedan starten för snart åtta år sedan, förmågan att hålla sams utåt, är på väg att krackelera. Publiciteten kring utgivningen av Maud Olofssons memoarbok ”Jag är den jag är” är ett tecken i tiden.
Där berättar hon om hur statsminister Fredrik Reinfeldt med näbbar och klor motsatte sig satsning på järnvägsunderhåll, och om hennes morgongräl med honom om en svensk miljökommissionär. Men hon retade framför allt upp sig på att folkpartiledaren Jan Björklund pratade skit om den gemensamma uppgörelsen om energipolitiken.
Det gick så långt att Centern under en period hämnades med att blockera alla Björklunds skolfrågor.
Tanken med att publicera hennes bok strax före valet är naturligtvis att ge bilden av att Centern har kämpat hårt för miljön och därför är värd gröna röster.
Men fokus hamnar då oundvikligen också på partiets misslyckanden: Att utbyggnaden av förnyelsebar energi går trögt, att Moderaterna efter valet 2010 tog ifrån Centern järnvägsfrågorna och att det aldrig blev någon centerpartistisk miljökommissionär.
Å andra sidan, när Centern balanserar på gränsen av att ramla ur riksdagen är alla medel tillåtna att framhäva sig själv och tvåla till de andra.
Man skulle tycka att när alliansens sammanhållning allt snabbare krackelerar borde det intressera den politiska journalistiken, men man ser få spår av det.
När folkpartiledaren Jan Björklund på Folk och Försvar nyligen öppet revolterade mot alliansens försvarspolitik, pressades han knappast om hur en sådan total nyordning ska finansieras. Trots att försvaret går på knäna ekonomiskt. Och statsministern hade åkt hem. Däremot funderade journalisterna en hel del på hur socialdemokrater som gillar JAS ska kunna samsas med miljöpartister som inte är lika förtjusta.
Dagen efter Maud Olofssons dramatiska bilder av motsättningarna inom alliansen publicerade Dagens Nyheter en krönika av Ewa Stenberg med rubriken: ”Väljare tvingas köpa grisen i säcken”.
Men det var inte alliansens väljare det handlade om, utan det var en genomgång av de frågor, som skiljer mellan S och MP. Det är bra att sådana analyser görs. Samtidigt blir det lite konstigt om de stora medierna under ett valår inte prioriterar att granska den regering som snart suttit vid makten vid åtta år, utan mest synar oppositionen.
Statsvetaren Kent Asp konstaterade efter förra valet att de fem största tidningar publicerade 43 procent negativt vinklade artiklar om oppositionen, men bara 27 procent som var kritiska till alliansen. Ska samma politisering upprepas i år?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
