I dag startar Damallsvenskan i fotboll och fotbollsspelaren Celia Boltes skriver i sin krönika om att det har skapats en systematisk underprioritering av de resurser som läggs på flickor och damer inom föreningslivet. Med andra ord ännu ett exempel på den systematiska diskrimineringen av kvinnor.
I folkmun kallas Malmö för Sveriges fotbollshuvudstad. Det är kanske inte så konstigt, på både herr- och damsidan ligger Malmöföreningar i topp i antalet allsvenska guld. Det är lätt att klappa sig för bröstet och vara en stolt Malmöbo, men bakom den fina fasaden döljer sig ett djupt orättvist föreningsliv.
Idag, den 16e april, sparkas äntligen damallsvenskan igång. Det utlovas ännu ett år av urusla villkor, undervärderad kompetens, långa obetalda resor och fotboll i absolut världsklass. Att damfotbollsspelarna i Sverige är underbetalda är knappast någon nyhet, men det är mer än bara ekonomi som håller dem tillbaka.
Redan år 2003 slog TV4 tittarrekord alla kategorier. Då såg ungefär halva Sveriges befolkning damlandslaget i VM-finalen mot Tyskland. Men trots framgångarna har de verkliga satsningarna på damfotbollen aldrig tagit fart.
Det var precis efter damlandslagets framgångar i VM som Malmö FF påbörjade separationen mellan dam- och herrverksamheten, och det var få som förstod vad som hände innan bollen var satt i rullning.
Ungdomslagen vann precis allt i sin väg, och damlaget hade inte placerat sig sämre än trea i allsvenskan på nästan tjugo års tid. Vad var det egentligen klubbledningen begärde?
Den officiella motiveringen blev att Malmö FF inte skulle ha ett herrlag som överskuggade damlaget, och att en marknadsföring som enbart inriktade sig på damfotboll skulle gynna damernas ekonomiska möjligheter på sikt. Men det dröjde inte länge innan Malmö FF Dam blev LdB FC Malmö.
Malmö FF:s avskärmande av damfotbollen innebar en brytpunkt i stadens annars så sagolika fotbollshistoria. Det sändes en tydlig signal — damfotboll är inte värt att lägga tid och energi på, de får klara sig bäst de kan.
LB07 beslutade om lika lön för dam- och herrverksamheten och i dag spelar damerna allsvensk premiär.
Det är uppenbart att symboliska handlingar får konsekvenser. Detta märks när en av Malmös största fotbollsföreningar lägger ner sitt damlag. 18 spelare från division 1- klubben Husie IF slutar i protest efter att de ignorerats av styrelsen. Men ingen höjer på ögonbrynen.
Rent fotbollsmässigt är sannerligen Malmö Sveriges fotbollshuvudstad, men det är en fotbollsstad som försummat sina damer under alla år. Det växande intresset bland flickor att börja spela fotboll verkar inte ha stannat av, men viljan att spendera tid och engagemang på deras utveckling stagnerade i den stund som Malmö FF bröt med damverksamheten.
Ifall en av Sveriges mest framgångsrika fotbollsföreningar kan bryta med sitt damlag, vilka incitament finns då för andra föreningar att satsa på sina damer?
Det har skapats en systematisk underprioritering av de resurser och det engagemang som läggs på flickor och damer inom föreningslivet i stort. Men låt oss inte glömma att det är i ungdomslagen och de lägre divisionerna som vi bygger förutsättningarna för en aktiv framtid inom det svenska föreningslivet.
Få vågar bryta mönstret, men det finns ljusglimtar. LB07 beslutade exempelvis om lika lön för dam- och herrverksamheten 2013. Många herrar lämnade då föreningen, men idag spelar damerna allsvensk premiär.
Det finns ett stort intresse för damfotbollen i Sverige, och investeringar i damfotbollen ger resultat. Men med en skev bild i medier och ett trögflytande och orättvist föreningssystem luras vi att tänka annorlunda.
Omvärdera — omfördela. Och gör det nu.
Celia Boltes, fotbollsspelare i division 2-klubben Lunds SK, utbildad samhällsplanerare och nu journaliststuderande på Lunds universitet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
