replik Vår granskning av specifika områden har snarast stärkt de övergripande slutsatserna, skriver företrädare för Almega i en replik till Johan Enfeldt.
Dagens Arenas ledarskribent, Johan Enfeldt, har på Arena Essä ifrågasatt en rapport Almega tagit fram. Rapporten handlar om vad föräldrar i landets särskilt utsatta områden, med barn i grundskolan, tycker om det fria skolvalet. Undersökningen visar att det fria skolvalet är populärt och att en högre andel av föräldrarna har barnen i friskolor än i landet i övrigt.
Varför är det intressant att lyssna på vad föräldrar i särskilt utsatta områden tycker om skolan och det fria skolvalet? Jo, därför att utbildning är den enskilt viktigaste faktorn för att lyckas i livet, för att skaffa jobb och egen försörjning. När boendesegregationen förstärks i de utsatta områdena är skolan den främsta motkraften för att ungdomar ska kunna förverkliga sina livschanser och inte fastna i arbetslöshet och utanförskap.
Det fria skolvalet och förekomsten av både kommunala och fristående skolor är en hörnsten för att ungdomar från utsatta områden ska ha alternativ att välja mellan. Som Skolinspektionen nyligen visade i en omfattande granskning så återfinns många av landets sämsta kommunala skolor i de utsatta områdena. Trots att problemen är väl kända har de kommunala huvudmännen inte förmått lyfta kvaliteten i de här skolorna. Att i detta läge avskaffa det fria skolvalet och tvinga alla elever från utsatta områden att gå i kommunala skolor i de utsatta förorterna skulle få förödande konsekvenser. Färre elever skulle klara av skolan och utanförskapet skulle förstärkas.
Enfeldts huvudsakliga synpunkter handlar om att urvalet är för litet och bortfallet för stort. När det gäller urvalet hänvisar Enfeldt till SVT, som anger 1 000 intervjuer som riktmärke. I vilket sammanhang det är ett riktmärke anges inte, men i korthet avser det allmänhetsundersökningar. I vår undersökning är målgruppen föräldrar till barn i grundskolan i särskilt utsatta områden. Det är alltså en väsentligt smalare målgrupp än allmänheten i stort. Vid undersökningar av smala målgrupper är det ofta helt rimligt att genomföra ett mindre antal intervjuer än 1 000.
Om en uppfattning bland en grupp om till exempel 40 personer saknar intresse så skulle det aldrig kunna göras några kvalitativa studier.
När det gäller bortfallet så hänvisar Enfeldt till en SVT-policy från 2014. Men mycket har hänt på sju år. Svarsfrekvenser på 50 procent eller mer förekommer i stort sett inte längre i allmänhetsundersökningar. I de väljarbarometrar som genomförs i Sverige är svarsfrekvensen istället 30 och ibland ned mot 20 procent.
Är den låga och sjunkande svarsfrekvensen då ett problem? Undersökningsbranschen har, genom efterstratifiering av data, ganska väl lyckats återskapa allmänhetens uppfattningar, inte minst när det gäller väljarbarometrar, men fortsatt sjunkande svarsfrekvenser utmanar möjligheterna att komma rätt. Det är i det perspektivet 37 procents svarsfrekvens ska granskas. Detta är en nivå som snarare är något bättre än vad som kan förväntas i en allmänhetsundersökning. Och det är en helt vanlig nivå i en undersökning med en smalare målgrupp.
Avseende redovisning av respektive utanförskapsområde är det riktigt att antalet intervjuer är begränsat och att resultaten ska ses som indikationer. Det som gör indikationerna intressanta är dock att de i huvudsak stärker varandra. Om en uppfattning bland en grupp om till exempel 40 personer saknar intresse så skulle det aldrig kunna göras några kvalitativa studier. Avsikten med redovisning på områdesnivå var att se vartåt det lutar, och om det finns några avgörande skillnader. Granskningen av områdena har snarast stärkt de övergripande slutsatserna.
Enfeldt undrar även hur vår rapport kan lista 29 särskilt utsatta områden när det enligt polisen är 22 stycken. Svaret är enkelt, polisens uppdelning följer inte postnummerområden vilket Demoskops telefonintervjuer gör. Vissa särskilt utsatta områden har därför delats upp i flera mindre vilket vi redovisar på Almegas hemsida.
Enfeldt tycker också att vi borde ha skrivit en rapport som fokuserar på segregation enligt utbildningsnivå. Detta var dock inte temat för vår rapport och inte heller för undersökningen. I sin artikel återkommer Enfeldt också vid ett flertal tillfällen till att undersökningens frågor inte är angivna i rapporten. Detta stämmer inte då det under varje diagram anges exakt vilken fråga som ställdes.
Vi är också behjälpliga och svarar gärna på frågor om undersökningen, vilket vi också har gjort när Enfeldt hört av sig. Har vi inte uppgifterna framför oss kan vi dock behöva lite tid. Att då som Enfeldt namnge en enskild tjänsteman i sin artikel känns direkt oschysst.
Slutligen, det är viktigt att vi diskuterar kvaliteten i skolan, låt oss ta reda på fakta hur det egentligen ser ut. Det är det som skapar en bättre skola. Inte genom att lägga på ett filter av ideologi. Vinstförbud för friskolor kommer att rasera vardagspusslet för hundratusentals familjer vars barn och ungdomar har valt att gå i fristående skolor. Utan möjlighet till överskott, inget utbud, och utan utbud inget fritt skolval. Detta kommer, lindrigt uttryckt, inte att uppskattas av föräldrar och elever i Sverige som på så sätt får sin egenmakt inskränkt. Detsamma gäller för de boende i särskilt utsatta områden.
Vi inom Almega kommer fortsätta arbetet med att ta reda på fakta, göra undersökningar och driva viktiga valfrihetsfrågor.
Thomas Erséus
VD Almega
Stefan Koskinen
Förbundsdirektör Almega Tjänsteföretagen
Andreas Åström
Näringspolitisk chef Almega
Anm:
Johan Enfeldt svarar här.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
