Det gröna uppdraget måste vara att skapa de långsiktiga förutsättningarna för sann förändring. Det vi gör nu är motsatsen, skriver Alrik Altvall, språkrörskandidat Grön ungdom.
Det är, vid det har laget, förmodligen ingen progressivt sinnad person som missat att den politiska debatten i vårt land och på vår kontinent går i en oroande riktning.
Det som tidigare var en diskussion om hur vi kan skapa ett bättre samhälle har blivit en om hur vi kan hindra samhällets förfall. Politiken, som en gång beskrevs som vilja, hopp och visioner, har blivit kris, kollaps och kaos.
Kampen om världsbilder har blivit en kamp om medelklassväljare. De politiska visionerna har blivit till retoriska grepp för att skapa illusionen av verkliga skiljelinjer. Politisk kompromissvilja har förvandlats till ett allt smalare fält där alla ska tycka lika och intresset ligger i att förvalta, inte förändra.
Den politiska debatten har vänt, så mycket är klart. Men det har inte skett – som det nu hävdas från både höger och vänster – oanat, plötsligt och utan förvarning. Det har varit en lång process och många av oss har sett det komma under flera år. Det borde heller inte förvåna någon. Ett politiskt etablissemang som möter en växande oro hos befolkningen inför samhällets problem med plånbokspolitik, tom retorik och förvaltande av rådande ordning gräver sin egen grav.
Detta har skapat en misstro för politikens förmåga att förändra. Det är inte något märkligt utan en helt naturlig reaktion från ett folk som svikits av sina ledare. Men precis som vi kommit hit kan vi också hitta tillbaka.
För det krävs en rörelse som tar framtidens utmaningar på allvar. En rörelse som utmanar det system som skapat de problem som väcker människors oro. En rörelse som presenterar idéer om förändring där andra jagar opinionssiffror.
Den gröna rörelsen har länge sett motsättningarna i vårt nuvarande system. Ett ekonomiskt system byggt på evig tillväxt av materiell konsumtion samtidigt som hela vår värld hotas av klimatförändringar. Rigida och generella välfärdssystem som bygger på inkomsskatteintäkter samtidigt som miljontals människor befinner sig i rörelse. Ett system som kräver att fler människor ständigt arbetar mer och mer för att klara sig samtidigt som automatisering och effektivisering eliminerar behovet av arbetskraft i många sektorer.
Det gröna löftet är att lösa dessa utmaningar. Att presentera alternativen till dessa system. Det kan man inte göra med 25 riksdagsplatser.
Man behöver skapa breda allianser med krafter överallt i samhället. Man behöver skapa en folklig opinion för de idéer man presenterar. Man behöver skapa ett tryck underifrån och mobilisera de som svikits av samhälle, system och politik till att kräva förändring.
Ett sådant tryck finns i dag. Människor är oroade och frustrerade. Nu är det bara en fråga om att kanalisera de känslorna till något konstrutktivt.
I det läget har Miljöpartiet satt sig i regering. I den regeringen har man gjort långtgående kompromisser för att åstadkomma en positiv utveckling för Sverige. Det är ingenting dåligt med det i sig och det är dessutom så politik fungerar. Men om man, för att få till några extra solceller, några miljoner i klimatbistånd och lite mindre otillräckligt stöd till järnvägen, måste överge de löften man givit till folket, världen och sitt eget parti – då förlorar man förmågan att kanalisera viljan till förändring.
Det blir alltså, i slutändan, en fråga om prioriteringar. Väljer man små och kortsiktigt genomförbara förändringar – eller väljer man den andra vägen?
Det gröna löftet är att förändra världen. Det är inte något som kan göras över en natt. Det gröna uppdraget måste därmed vara att skapa de långsiktiga förutsättningarna för sann förändring.
Det vi gör nu är motsatsen.
Alrik Altvall, språkrörskandidat Grön ungdom
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
