Ta det sjunkande stödet för gemensamma lösningar på allvar, men tappa inte perspektivet på ungas värderingar.
Dagens ungdomar stressar över sin ekonomi, tror mindre på politiken och demokratin och kallar sig gärna för ”livsnjutare”.
Så kan man sammanfatta den senaste rapporten från Ungdomsbarometern, som regelbundet mäter värderingar bland landets unga.
Det är en i grunden ganska dyster rapport.
För det första för att den oroliga tid vi lever i, med dagliga rapporter om krig, ekonomiska kriser och annalkande klimatkatastrof, så tydligt slår igenom i form av oro och rädsla och en känsla av att man bara har sig själv och sin egen förmåga att lita till. Tilltron till de gemensamma lösningarna, det kollektiva om man så vill, är på tillbakagång. Kanske kan det också förklara den ökande psykiska ohälsan bland yngre, som rapporten också beskriver. Om man tänker och känner att det inte finns något ”vi” att falla tillbaka på när ”jag” inte lyckas fullt ut kommer ångesten för de allra flesta som ett brev på posten.
Det är inte första gången forskare och äldre generationer larmar om den här utvecklingen
För det andra är rapporten dyster för alla som hoppas att ”de unga” ska vara mer radikala och progressiva än äldre generationer.
Allt färre unga identifierar sig som feminister och antirasister och andelen som anser att klimat- och miljöfrågorna är de viktigaste minskar med 14 procentenheter.
Det var ingen slump att Sverigedemokraterna gick så bra på landets skolval under valet 2022.
Illa? Ja, det sista är det, men totalt sett … Nja. Det är faktiskt inte säkert.
Det är inte första gången forskare och äldre generationer larmar om den här utvecklingen. På 1980-talet förfasades Boomergenerationen (födda mellan 1945 och början av 1960-talet) över att Generation X inte brydde sig om politik och dessutom röstade på nyliberala politiker. Inga fler fredsrörelser skulle växa fram ur folkdjupet. Det var satsa-på-dig-själv-mentalitet, solariebränna och ironi som gällde.
Sen kom globaliseringen, återupptäckten av Globala Syd och en ny sorts radikalism och feminism.
I dag är det den senare generationen som tänker att de som är under 20 är på väg att bli en förtappad generation.
Men det är inte givet att de där enkla frågorna om feminism eller antirasism eller klimat säger något väsentligt om ungdomars faktiska värderingar. För dem kan det vara ord med en annan reell innebörd än för äldre. Få skulle nog till exempel säga att ungas inställning till brist på jämställdhet eller diskriminering eller klimatomställningen är sådär väldigt mycket sämre än tidigare generationers.
Så alla ni där ute… andas djupt. Skaffa lite perspektiv.
Det hindrar inte att den ökande känslan av att kollektiva lösningar inte fungerar är ett hot mot hela den samhällsmodell vi byggt upp i Sverige.
Men det finns strängt taget bara ett botemedel. Det är dags att visa att kollektiva lösningar faktiskt fungerar. Att samtal, förslag och politiska vägval spelar roll.
Partier, organisationer, föreningar måste klara av att vara de ”kritiska optimister” som den tidigare folkbildaren Bengt Göransson brukade tala om.
Det inkluderar behovet av en politik som kan göra skillnad.
Och jag kan hålla med de där ungdomarna om att det alltför ofta är en bristvara.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
