“Kanske skulle mer resurser läggas på en folkbildningskampanj för oss i majoritetsbefolkningen i stället för på nya etableringsprogram för nyanlända.”
Blev det någon skillnad? Ja, definitivt för de myndigheter och yrkeskårer som arbetar på området, men knappast för de nyanlända. Verklig etablering och integration sker helt enkelt inte på myndigheters kontor, eller i ett klassrum på SFI (Svenska för invandrare). Den sker på arbetsplatser, i bostadsområden och i mellanmänskliga möten.
Etableringsreformen innebar ett systemskifte, från ett helhetsperspektiv med kommunalt ansvar för alla nyanländas introduktion oavsett ålder, till ett arbetslivsperspektiv med Arbetsförmedlingen som ansvarig för arbetsföra vuxna. Regeringens syfte med etableringsreformen var givetvis att få till stånd en snabbare etablering på arbetsmarknaden för de nyanlända. En annan ambition var att minska skillnaderna i utbud, förutsättningar och insatser mellan kommunerna.
Den största utmaningen har inte oväntat blivit samordningen mellan de olika aktörerna inom stat, kommun, privat och ideell sektor. De olika regelverken harmoniserar inte med varandra, vilket gör att de lokala variationerna fortfarande är högst påtagliga. Dessutom saknas det ofta bostäder där det finns jobb. En rad rapporter har visat på ett stort behov av att vidareutveckla reformen. Risken är bara att det blir ännu mer av samma. ”Vansinne är att göra samma sak om och om igen och förvänta olika resultat” är ett citat som lär komma från Albert Einstein.
Den senaste tiden har röster höjts om att de dåliga resultaten kan betraktas som en klassfråga och jag är benägen att hålla med om det. Dessutom brister vår förmåga att öppna dörrar för nya i vår omgivning. Kanske skulle mer resurser läggas på en folkbildningskampanj för oss i majoritetsbefolkningen i stället för på nya etableringsprogram för nyanlända.
Målgruppen nyanlända är allt annat än homogen, därför krävs ett stort mått av flexibilitet för att rusta och matcha personer in i ett så extremt reglerat samhälle som det svenska. Arbetsförmedlingen må vara bra på mycket, men kan knappast betecknas som en flexibel myndighet. Även den nya aktören etableringslotsen, begränsas i sina möjligheter att arbeta otraditionellt. Lösningar för att bekosta körkort, utbildningar och andra aktiviteter riskerar att betraktas som mutor och otillbörlig marknadsföring eftersom nyanlända väljer sin lots enligt LOV – Lag om valfrihetssystem.
I kommunerna har det blivit allt annat än enhetligt. Eftersom det kommunala ansvaret efter etableringsreformen har blivit mer generellt är kommunala politiska mål avgörande för att tydliggöra ambitionsnivån och resursfördelningen. Det har medfört olika syn på vilka åtgärder som behövs på områden som socialt stöd och bosättning, liksom när det gäller insatser för barn, äldre och de vuxna som av någon anledning inte erbjuds etableringsplan.
Kommunen där jag tidigare arbetade valde att lägga ner integrationsverksamheten helt, och där har personer som omfattas av etableringsreformen inte haft någon tjänsteman med helhetssyn och specialkompetens att vända sig till sedan reformen infördes för två år sedan.
Själv har jag sedan dess varit engagerad i bland annat en ekonomisk förening och ett annat nybildat företag. Dessa båda exemplifierar den slutsats jag dragit av de senaste två decenniernas arbete. Verklig förändring kommer underifrån. Nyligen anlända invandrare är inte problemet! De bär lösningen på sin egen etablering, för den som förmår och vill lyssna.
Problem med stelbenta regler, okunskap och majoritetsbefolkningens försiktighet är svårt att göra något åt på kort sikt. Däremot tror jag på styrkan i att blanda den svenska traditionen av folkrörelser och kooperation med drivkraften vi möter hos nyanlända. Somalier har t.ex. fantastiska modeller för att hjälpa och stötta varandra. Den drivkraften borde vi investera i!
Anders Lindström, före detta integrationssamordnare, samordnare i LIVEK Lots i Väst Ekonomisk förening. Lindström varnade redan inför etableringsreformen genomfördes för problemen i en debattartikel.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
