Ledare I sitt sommartal i Göteborg ägnade S-ordföranden Magdalena Andersson mesta tiden åt kampen mot de kriminella gängen och den segregation »som kväver livschanser, göder kriminalitet och dödar.» Men hårdaste kritiken fick L-ledaren Johan Pehrson, som »hoppat ner i den blåbruna pölen.»
Magdalena Anderssons tal var både till för att mobilisera och demobilisera inför valet den 11 september. En stor del av tiden användes för det som blivit väljarnas näst viktigaste fråga: Lag och ordning, där statsministern presenterade nya straffskärpningar för grovt vapenbrott, narkotikabrott, och involvering av minderårig. De gängkriminella ska inte slå klorna i barnen, underströk hon.
Att bekämpa segregation handlar också om att se både mamma och pappa gå till jobbet, något Magdalena Andersson tar upp i varje tal och utfrågning. Ingen tvekar om att hon vill att kvinnor i socialt utsatta områdena ska ha samma livschanser och villkor som andra. Och hon fick lika starka applåder som tidigare när hon konstaterade att »i Sverige gäller svensk jämställdhet för både kvinnor och män, oavsett var man är född.«
Liberalerna har haft en särskild roll i svensk historia under 100 år av demokrati
Men ska detta bli verklighet i vår tid kan inte statens insatser för just den här gruppen fortsätta gå på sparlåga. Statsministern och S måste på allvar gå fram med en arbetsmarknadspolitik där kvinnorna har ett jobb att gå till och kan tjäna ihop till sin egen pension. Plusjobben, extratjänster, som de borgerliga tycker så illa om men som har funkat så väldigt bra för att ge kvinnor självkänsla och egna inkomster.
Med målet att ta tillbaka kontrollen över välfärden mobiliserar hon de egna väljarna, men förhoppningsvis även ett antal borgerliga som lackat ur på de dokumenterade avarterna. Hon påminner åhörarna om att regeringen i åtta år lagt olika förslag för att få ordning på skolan, vilka alla röstats ner.
»Sverige behöver inte en högerregering som springer skolkoncernernas ärenden. Sverige behöver en riksdag som tar hänsyn till vad svenska folket tycker«, sa hon och fick jubel och applåder från publiken.
Göteborg är en stad med liberala anor. Och kanske var det därför som Magdalena Andersson just i Göteborg var oförblommerat kritisk mot Liberalernas vägval: Efter att först ha varnat sina egna väljargrupper för att SD med sitt tysta stöd låter samarbetspartierna M och KD slakta a-kassan och införa stupstock i sjukförsäkringen konstaterade hon: »Nu har även Johan Pehrson hoppat ner i den blåbruna pölen. L som varit ett parti med principer. Nu vill han vara garanten för att SD ska få tillgång till regeringsmakten. Det är beklämmande att beskåda.»
Hennes vassa kritik syftar till att demobilisera. Att få väljargrupper som tidigare röstat liberalt och motarbetat just sådan politik som nu kan bli verklighet med gemensamt stöd från SD och L att tänka till en extra gång.
Liberalerna har haft en särskild roll i svensk historia under 100 år av demokrati, där de sagt nej till högerextrema krafter i Sverige. En roll som de nu är på väg att överge. Ska anständiga liberaler verkligen låta detta ske?
Den som inte gillar S mål att stoppa vinster och ta tillbaks kontrollen över välfärden borde åtminstone tänka sig för minst en gång innan de låter Sverigedemokraterna, KD och Moderaterna ta kontrollen över publicservice, tre partier som avskyr oberoende nyhetsförmedling. Och de internationella exemplen på hur det blir när högern vill styra nyheterna är förskräckliga.
Därför är det inte en uttjatad formulering att kalla det här valet ett demokratival.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
