Kommunerna bör göra konsekvensanalyser innan barn med diagnos placeras, skriver Anja Wikström.
Rätt bemötande och anpassningar är särskilt viktigt vid just autism. Förra året undersökte Maria Grimståhl och Autism- och Aspergerförbundet hur många av landets 87 HVB-hem som hade autismspecifik kompetens. Undersökningen visade att trots att nästan samtliga HVB-hem tar emot barn med autism hade få tillräcklig kunskap. Flera hade dessutom fått kritik.
Häromdagen kom en rapport från Socialstyrelsen som visar att barn i samhällets vård i mycket högre utsträckning än andra medicineras med bland annat antipsykotiska läkemedel.
Jag är med i grupper med människor som har någon neuropsykiatrisk diagnos och deras anhöriga. Jag följer vad de skriver, vilket liv de lever, vilken kamp de för. Ibland skriver någon att deras barn riskerar att placeras av samhället. Så här går det tyvärr ganska ofta till: Barnet har en eller flera diagnoser, till exempel ADHD och autism. Barnet behöver stöd i skolan. Stödet kommer ofta för sent eller inte alls eller är bristfälligt. Till slut orkar inte barnet längre. Det kan visa sig genom att barnet blir utagerande, skadar sig själv eller inte längre förmår gå till skolan.
Skolor är skyldiga att anmäla till Socialtjänsten när ett barn inte kommer dit eller på annat sätt far illa. Socialtjänsten är i sin tur skyldiga att utreda. De utreder föräldraförmåga, hur det sociala skyddsnätet runt familjen ser ut och hur barnet fungerar. Detta görs även i de fall barnet har en diagnos, och även i de fall BUP och kanske också LSS redan är inkopplade.
Man får inte tvångsomhänderta ett barn om orsaken till att det inte fungerar är en funktionsnedsättning.
Nyligen var jag i kontakt med en förälder till ett av de barn med diagnos som Socialtjänsten ville placera. Socialtjänsten ville att föräldern skulle gå med på en ”frivillig” placering på ett HVB-hem. I annat fall skulle de försöka driva igenom ett LVU (alltså ett tvångsomhändertagande).
Hur kan det här få fortgå? Hur kan en kommun som först nekar stöd några år senare tillåtas driva igenom en HVB- eller LVU-placering av samma barn? Borde inte just kommunen, snarare än föräldern, vara den som anses ha förverkat sitt förtroende?
När en placering av ett barn med autism övervägs borde man försöka göra en konsekvensanalys. Det borde vara rimligt att fråga sig om en placering utanför hemmet sannolikt förbättrar eller försämrar barnets mående. Man borde utgå från den statistik och de rapporter som finns.
Rapporterna säger inte att barn med autism får det bättre i samhällets vård. De säger att autismspecifik kunskap oftast saknas och att många av barnen ges tung medicinering. Det är dags för ansvariga att ta till sig av den vetskapen.
Anja Wikström, medicinsk utredare och författare till boken ”Ingen familj är en ö – Adhd, föräldraskap och skuld”
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
