DEBATT Utrikesministern bör omgående kalla upp Chiles ambassadör till UD och fördöma våldet. Och Sveriges vapenexport till Chile bör stoppas, anser Håkan Svenneling, Vänsterpartiets utrikespolitiska talesperson.
Chile skakas av omfattande protester mot landets brutala ojämlikhet. Årtionden av politiska misslyckanden har skapat ett växande missnöje. När politikerna beslutade att lägga de ökade kostnaderna för Santiagos kollektivtrafik på resenärerna genom en ytterligare höjning av biljettpriset – istället för att förhandla med de privata företag som driver kollektivtrafiken – blev det den tändande gnistan som fick folk att ta sig ut på gatorna och protestera.
I svensk media har höjningen av biljettpriserna ibland beskrivits som den enda orsaken bakom protesterna. Fokus för rapporteringen har, som så ofta, legat på de få demonstranter som använt våld. Faktum är att Chile är ett av världens mest ojämlika länder där de nyliberala privatiseringsexperimenten, som påbörjades under diktatorn Pinochet, gått som längst och fått som svårast konsekvenser.
Den rikaste procenten av befolkningen äger över 26 procent av tillgångarna i landet, den fattigaste halvan omkring 2 procent. En stor del av chilenarna har svårt att klara sig ekonomiskt. Minimilönen, motsvarande 423 US-dollar, räcker inte för att betala för nödvändigheter som boende, utbildning, sjukvård, vatten, el och kollektivtrafik. Hälften av landets löntagare har en lön motsvarande 562 US-dollar eller lägre.
För första gången sedan Pinochetdiktaturens fall 1990 patrullerar militärer på Santiagos gator. Regeringens agerande är oförsvarbart och bör fördömas kraftfullt av omvärlden.
För en stor del av befolkningen innebär pension fattigdom. Den offentliga hälso- och sjukvården genomgår en kris samtidigt som privat vård är otillgänglig för de flesta och mediciner i många fall för dyra. Låginkomsttagare spenderar omkring 30 procent av sin inkomst på transportkostnader.
Det är i den ekonomiska utsattheten och ojämlikheten som höjda biljettpriser leder till folkliga protester landet över. Regeringen har svarat med övervåld och satt in militären för att möta protesterna. För första gången sedan Pinochetdiktaturens fall 1990 patrullerar militärer på Santiagos gator. Regeringens agerande är oförsvarbart och bör fördömas kraftfullt av omvärlden.
Relationerna mellan Sverige och Chile är djupa och har en lång historia. Jag brukar själva stanna upp vid Harald Edelstams staty inne i riksdagshuset och berätta för besökande elever om hur han använde sig av svenska flaggan för skydda chilenare som flydde militärdiktatorns Pinochets grymma styre.
Det är dessa sår från militärregimens förtryck som idag gör sig påmind för många, både i Chile och i Sverige. För Sveriges humanitära röst och mottagande av de som flydde är orsaken till att vi idag har många svenskar med rötter i Chile. En del av vår historia som vi ska vara stolta över.
När nu våldet på nytt ökar i Chile är det dags för Sverige att åter höja rösten. Utrikesminister Ann Linde bör omgående kalla upp Chiles ambassadör till UD och fördöma övervåldet, undantagstillståndet och att man satt in militären. Regeringen bör kräva att EU pausar uppdateringen av associeringsavtalet med Chile. Sveriges vapenexport till den chilenska militären bör tillfälligt stoppas, även om den inte är så omfattande. Svensk militärutrustning ska inte användas mot folk som gör sina röster hörda.
Håkan Svenneling, utrikespolitisk talesperson (V)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
