Vi kan inte kasta bort det som kvarstår av den generella bostadspolitiken. Vi behöver bygga ihop vårt samhälle, inte splittra det, skriver Ann-Margrete Livh, bostadsborgarråd, Stockholms stad.
Det sägs att man aldrig ska låta en kris gå till spillo.
Åtminstone verkar Boverket helt ha accepterat den devisen när man förra veckan släppte en rapport som föreslår social housing, särskilda bostäder för låginkomsttagare, och att kommunerna ska börja frångå kötid som fördelningsprincip för vem som ska få en bostad.
Efter den ifrågasatta rapport som Boverket släppte för några år sedan om marknadshyror, där modellen utgår från antagandet att ”hyresbostadsmarknaden skulle fungera som en perfekt konkurrensmarknad om prisbildningen vore fri” kanske man inte ska förvånas.
Boverket står inte opåverkade av den högersväng som skett inom den bostadspolitiska debatten.
Högerns lösning för bostadsmarknaden är tydlig.
De som kan ska äga sin bostad, några få ska hyra till marknadshyror och samhällets mindre bemedlade ska bo i social housing. Och nu är det flyktingsituationen som används som murbräcka. Som om integrationen i samhället blir bättre för att vi bygger särskilda områden för flyktingar eller låginkomsttagare.
Argumentationen är att vi måste agera snabbt, och då är social housing bättre än inget.
Och det känns igen. Det är ett sätt att agera som funnits hos den politiska högern under många år. Först genomför man en omfattande försämring, om det så är bostadsmarknaden, socialförsäkringar eller pensioner. Sen förfasas man över resultatet, och lägger ytterligare förslag i samma riktning. Allt rättfärdigat med att man åtminstone gör något.
Social housing är av många skäl inte ett alternativ. Till exempel skulle den tid det tar att helt ställa om bostadsmarknaden till social housing i stället kunna användas mycket bättre.
I det långa loppet handlar det som alltid att få upp byggandet av hyresrätter med rimliga hyror. Här finns det mycket som kan göras och som kommer ge resultat.
En viktig och enkel sak för regeringen att göra i nuläget är att rikta det föreslagna ekonomiska stödet för att stimulera bostadsbyggande till kommuner som bygger hyresrätter, inte bostäder i största allmänhet.
Ytterligare en åtgärd är att på regional nivå upprätta bindande mål för bostadsproduktionen för att garantera att alla kommuner i en tillväxtregion faktiskt bygger.
Parallellt med en satsning på, och prioritering av, hyresrätten har vi en akut situation att lösa.
I dag har vi i Stockholm, för unga och studenter, börjat nyttja potentialen hos mobila hyresrätter som ställs på tillfälliga bygglov. De mobila hyresrätter som Svenska bostäder bygger i samarbete med jagvillhabostad.nu runt om i Stockholm kan flyttas och användas på nytt i motsats till andra mobila lösningar som skrotas när bygglovet går ut. Därför skulle de fungera som ett bra kortsiktigt alternativ.
Vi ska arbeta med bostadskrisen både kortsiktigt och långsiktigt. Men grundsynen måste vara att vi inte ska bygga in oss i ett ojämlikt system som vi aldrig kommer att kunna lämna.
Vi kan i stället möta behovet av bostäder, i ljuset av flyktingsituationen, på ett sätt som är värdigt vårt välfärdssystem och som långsiktigt kommer att bygga ihop samhället i stället för att splittra det.
Ann-Margrete Livh (V), bostads-och demokratiborgarråd, Stockholms stad
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
