Den misslyckade samordningen är ett fruktansvärt nederlag för LO-ledningen. Men det sätter också långsiktiga mål om minskade löneskillnader och höjda lägstalöner på spel.
21 oktober kommer att gå till LO-historien. Det var dagen när LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson och avtalssekreterare Torbjörn Johansson utan omsvep konstaterade att federationens 14 förbund och LO-ledningen misslyckats.
För första gången sedan mitten av 1980-talet kommer förbunden förhandla var och en för sig. Det blir ingen samordning.
Skälet är oenighet om vilka krav som ska ställas för att höja de kvinnodominerade gruppernas löner i avtalsrörelsen.
För några år sedan, 2010, hoppade visserligen de tre LO-facken inom industrin av samordningen på grund av missnöje med kvinnosatsningar. Men de andra förbunden lyckades ändå enas om gemensamma krav. Den här gången gick det inte alls, trots intensiva försök in i det sista.
Som en desperat åtgärd fick förbunden rösta om ett förslag som gick ut på att Kommunals undersköterskor fick en extra satsning som kombinerades med en låglönesatsning. Konstruktionen på låglönesatsningen var identisk med den som förbunden accepterat inför avtalsrörelsen 2013. Men nu blev det nej från ”flera tunga förbund” enligt beskrivningen.
Oenigheten handlade om låglönesatsningen. I sig är det en smärre sensation. LO-samordningen innehåller alltid någon form av satsning på de lägst betalda. Men nu tycks de förbund som sade nej anse att en prioriterad satsning fick räcka, nämligen den på undersköterskorna.
Vad den här inställningen beror på och hur den kan förklaras kommer säkert stötas och blötas den närmsta tiden.
Exakt hur den kommande stora avtalsrörelsen kommer att begås bland LO-förbunden är oklart. Allt sedan 1997 har industrins avtal fungerat som märke för alla andra. När märket är satt har det oftast konverterats om i enlighet med LO:s samordningskrav.
Nu finns ingen samordning. Och frågan är vad förbunden gör då. Kommunal har redan deklarerat att förbundets avtalskrav kommer att handla om industrinormen plus extra satsningar på undersköterskorna.
Att den misslyckade samordningen är ett fruktansvärt nederlag för LO-ledningen råder inget tvivel om. Men det minskar också möjligheten att uppnå de långsiktiga målen inför 2028 som presenterades med buller och bång i våras som LO-ledningen och förbunden står bakom.
Ett av målen är att löneskillnaderna mellan kvinnor och män inom LO ska minska med 6 procent fram till 2028. Ett annat mål är att de allra lägsta avtalade lönerna bör sättas till minst 75 procent av medellönen för arbetare. Vid presentationen underströks att målen var realistiska och möjliga att genomföra.
Trovärdigheten i den beskrivningen minskade rejält efter onsdagens besked.
Anna Danielsson Öberg, frilansjournalist
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
