Fortfarande erkänner inte tio EU-länder samkönade äktenskap. Det är helt oacceptabelt, skriver Anna Hedh (S) i samband med internationella dagen mot homo- och transfobi.

Jag vill göra en tankeövning med dig. Tänk dig att den du älskar över allt annat här på jorden, din bästa vän, den person du skulle göra allt för, tänk dig att den personen helt plötsligt inte finns. Fast hen finns ju här, men inte där. Komplicerat? Ja. Otidsenligt? Ja. Vanligt? Ja. Förändringsbart? Nja … Ta fajten? Definitivt!

Om du nu är förvirrad och undrar vad detta är, då berättar jag gärna. Det handlar om den fria rörlighet som är en av grundpelarna i den Europeiska unionen. Samma fria rörlighet som av många ses som det viktigaste framsteget och som tog många år att växa fram.

I begreppet fri rörlighet ligger inte bara rätten för arbetstagare att jobba i ett annat EU-land, inkluderat att bosätta sig – här finns också rätten för våra familjemedlemmar att göra detsamma. En EU-medborgare som arbetar i ett annat EU-land, överför också rätten för familjemedlemmar att bo och arbeta i det nya landet, oavsett medborgarskap.

Jättebra säger jag, men tyvärr fungerar det inte fullt ut. Möjligheten till samkönade äktenskap och partnerskap finns i dag i 18 av de 28 medlemsstaterna, men erkänns inte i hela EU. Eftersom familjerätt hör till de områden länderna själva beslutar om, kan EU inte att tvinga ett land att införa möjligheten till samkönade äktenskap.

Samtidigt är diskriminering på grund av sexuell läggning förbjuden, vilket betyder att de länder som inte möjliggör partnerskap/äktenskap ändå ska erkänna de som ingåtts i andra länder. Detta sker alltså inte i tio EU-länder.

Tänk er själva. Det påverkar allting som hör till familjelivet, ett liv där två personer ingått ett förbund: erkännandet från staten av äktenskapet, uppehållstillstånd och adoption liksom reproduktiva rättigheter, barns rättigheter, anställningsformer och pensionsrättigheter samt erkännandet av könskorrigering.

Det är ju inte klokt tänker jag. Därför tycker jag att vi alla just i dag den 17 maj, den internationella dagen mot homo- och transfobi, ska tänka litet extra på alla som ingått äktenskap eller partnerskap med sitt hjärtas största kärlek, oavsett om det är ett “vanligt” heterosexuellt förbund eller om det är samkönat. Ett förbund som på ena sidan gränsen är fullt lagligt och på andra sidan inte ens existerar. Så får det inte vara.

Vi måste givetvis göra något åt saken. Vi kan alla protestera och göra våra röster hörda och jag som ledamot av Europaparlamentet kan och tänker driva frågan vidare. Vi i den socialdemokratiska gruppen kommer att kräva:

  • att EU-kommissionen lägger fram ett lagstiftningsförslag för erkännande av samkönade äktenskap och partnerskap
  • att direktivet om fri rörlighet ändras så att samkönade äktenskap uttryckligen erkänns
  • att EU:s direktiv om familjeåterförening ska omfatta samkönade par
  • att beslut om samkönade pars rätt att adoptera erkänns i hela EU
  • att medlemsstaterna slutar blockera det horisontella antidiskrimineringsdirektivet som täcker sociala förmåner
  • att könskorrigering erkänns i hela EU, inklusive ändringar av juridiskt kön

Den 17 maj är den internationella dagen mot homo- och transfobi och jag vill att vi en gång för alla rättar till skevheten med den fria rörligheten. Den måste gälla för alla. Och då menar jag alla. Även samkönade par. Alla.

Anna Hedh, Europaparlamentariker (S)

Låt fler få veta – tipsa Dagens Arena