Målet med jämställdhet måste delas av alla. Det måste vara en vilja som utmanar de normer och attityder som reproducerar en acceptans av förtryck mot kvinnor.
Den 8 mars uppmärksammas kvinnors situation över hela världen, det är en dag då vi diskuterar jämställdhet och uppmärksammar de orättvisor som fortfarande existerar. Internationella kvinnodagen är en dag för tillbakablick, analys av vår egen tid och kraftsamling inför framtiden. Det är en dag för kampvilja och en dag att fira.
Samtidigt får vi inte glömma de problem som dagens syn på 8 mars utgör. Genom att avsätta en dag om året för att hylla kvinnor och sedan återgå till vardagen, där kvinnor underordnas män, blir den strukturella diskrimineringen tydlig.
Vi måste prata om situationen för kvinnor de resterande 364 dagar om året också – och vi måste prata om vad det är som förenar och utgör en gemensam nämnare för det förtryck som drabbar kvinnor. Vi måste prata om män och deras grupptillhörighet, vilka förväntningar som sätts på män och hur dessa förväntningar återskapar normer och strukturer som drabbar kvinnor.
För att förstå och komma till rätta med exempelvis våld mot kvinnor måste vi prata om mäns ansvar för det samhälle som accepterar förekomsten av våld.
Även om Sverige är en progressiv röst i jämställdhetsdebatten och vi har kommit långt i jämförelse med andra länder innebär inte det att vi kan känna oss nöjda. Cirka 75 000 kvinnor utsätts varje år för våld i en nära relation och i genomsnitt dödas 17 kvinnor varje år av en man som de har en personlig relation till i Sverige.
Gällande sexuella övergrepp och våldtäkter så utgörs gruppen förövare till 98 procent av män, medan unga kvinnor utgör den största gruppen bland offren.
När verkligheten påvisar att det är män som utgör ett stort problem när det kommer till fysiskt- och sexuellt våld mot kvinnor så måste vi hitta lösningar med den förståelsen som utgångspunkt.
Att inkludera män i den feministiska rörelsen är viktigt, framför allt för att män ska förstå sin roll i sammanhanget och hur den rollen kan användas på olika sätt. Att som man engagera sig i feminismen och aktivt arbeta för ett feministiskt samhälle får dock inte vara meriterande, det bör i stället ses som en självklarhet.
Börjar vi se feministiska män som hjältar inom rörelsen har vi också förlorat ett grundsyfte, att utjämna de skillnader som finns mellan män och kvinnor – där mäns engagemang och bedrifter historiskt sett värderats högre än kvinnors.
Målet med jämställdhet måste delas av alla, det måste vara en vilja som är inkluderande och som framför allt måste utmana de normer och attityder som reproducerar en acceptans av förtryck mot kvinnor. Detta mål ska uppmärksammas 8 mars men också alla andra dagar året om.
Anna Hedh, Europaparlamentariker (S)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
