Därför valde Ukip svenska SD som sina nya kompisar.
När Ukips partiledare Nigel Farage går upp på scenen första gången vid tretiden på eftermiddagen utbryter närmast en orkan av applåder och ovationer. Vi befinner oss på Ukips största konferens någonsin, hållen i Ed Milibands hemtrakter Doncaster i gamla kolgruvedistriktet Yorkshire. Med 27 procent av rösterna i EU-valet är självförtroendet på topp.
Farages entré utlöser även hektisk aktivitet hos ett enormt koppel av fotografer från landets samlade medier, och en hel del utländska, som flockas nedanför scenen.
− Det här partiet handlar inte om höger eller vänster, det handlar om rätt eller fel. Vi utgör ett hot mot de etablerade politiska partierna, jag höjer en skål för det!
Nigel Farage är partiets stora stjärna och varumärke, och delvis nyckeln till den framgångsresa som partiet hoppas på, snabb i repliken, slagfärdig och med lätt nonchalant stil. Min granne i rummet intill på hotellet, undersköterskan Chasey från Leicester, nyper mig i armen och säger att hon får gåshud när hon hör honom. När jag först träffade henne bar hon en T-shirt med texten ”I Love Nigel” och partiledarens porträtt i ett rött hjärta.
Hon och hennes tonårsson utgör två ovanliga kategorier i Ukip: relativt unga kvinnor och ungdomar. Det är här är ett parti för grå pantrar, intill oss sitter rader med äldre herrar med kavajer och Ukips egen randiga sidenslips sida vid sida med något färre jämnåriga damer, en del av dessa är klädda i fantasifulla klänningar och hattar i partifärgerna lila och gult.
Även den forne finansmannen Nigel Farage odlar en image av att vara en lättsam gamäng som gärna tar några öl på puben. Veckorna innan jag åker till Doncaster inleds en tävling bland de som donerar tio pund till partiet där högsta vinsten är en pint med partiledaren. Jag avstår, men får nu ändå en chans att växla några ord med honom på partifesten ute på den rökiga terrassen där han tillbringar en stor del av kvällen.
På SD:s valvaka berättade partiets EU-parlamentariker Peter ”Nalle” Lundgren och Kristina Winberg att Ukip tagit SD under sina vingars beskydd. Och många Ukip-anhängare jag möter har träffat dem och är fulla av lovord och berättelser. Det visar sig till exempel att Kristina Winberg pluggat engelska i Skottland och varit ute och druckit öl med Ukips skotska sektion. Jag har inga svårigheter att se Nalle Lundgren, som förvånade svenska journalister med uttalanden som ”jag klev ut ur min lastbil för tre veckor sedan och vet ingenting om Marine Le Pen” när han fick frågor före EU-valet, smälta in väl bland Ukips alla lågutbildade arbetare som ser sig som förlorarna i ett föränderligt globaliserat samhälle.
Jag frågar Nigel Farage vad det var som fick honom att ändra sin tidigare uppfattning att aldrig någonsin ha något med SD att göra till att välkomna partiet i sin partigrupp i EU-parlamentet Europe for Freedom and Direct Democracy, EFDD:
– Det är, som du vet, ett parti som jag hade några reservationer kring, men det är möjligt att ändra sig. När jag träffade deras valda representanter så kände jag mig bekväm med dem.
Nalle Lundgren-effekten alltså, ett parti som är trevligare än sitt rykte. En förklaring som jag inte tror ett dugg på. Men andra i partiet säger det jag redan tänkt: att det handlade om makt och resurser i Bryssel, och att Ukip till varje pris ville undvika att gå i allians med Marine Le Pen och därför såg sig om efter andra tänkbara partier för att uppfylla kravet om partier från sju länder för att få bilda en parlamentsgrupp.
SD tycks snegla allt mer på Ukip i sin propaganda, båda partierna siktar till exempel in sig på att stoppa tiggeriet och försöker framställa sig som de verkliga antirasisterna (minns SD:s senaste valfilm med invandrare). Båda partierna fokuserar i dag på konservativa arbetare, och deras väljare är betydligt mer skeptiska till politiker än resten av befolkningen. Båda partierna utmanar idag framför allt arbetarrörelsen. Förutom invandringsfientligheten ingår i Ukips framgångsrecept också populism, att elda massorna mot makthavarna med enkla budskap levererade av en demagogisk ledare.
UKIP började som en enfrågerörelse mot EU-medlemskapet bestående av framför allt väletablerade akademiker och Tories-anhängare. När UKIP kräver stopp för invandring handlar det inte så mycket om att skapa ett homogent samhälle som om att slippa de invandrare som landet tvingas ta emot på grund av EU-medlemskapet, främst de från Rumänien och Bulgarien. Många talar med nostalgisk värme om det brittiska samväldet och är mer positiva till invandring från Indien och andra förr närstående länder, åtminstone så länge de som kommer har en rimlig chans att få jobb och inte ligger samhället till last.
SD är mer konservativt, medan Ukip är mer liberalt i sin syn på ekonomi. Men konservatismen finns där i form av EU-motståndet som får tjäna som symbol för alla icke önskvärda förändringar av det brittiska samhället. Ukip går oftast bättre i EU-valen eftersom dessa är proportionella, vilket gör att färre tror att en röst på Ukip är bortkastad. Det är ironiskt att det parti vars hela existens bygger på motstånd mot EU-projektet i så hög grad baserar sin ekonomi och hela sin existens på just denna institution.
Matthew Godwin, en av författarna till den bästa boken om Ukip Revolt on the right (med Robert Ford, 2014) är inte alls så säker på att Ukip verkligen går hela vägen till Westminister. Det säger han när vi ses på den där terrassen under konferensen andra kväll. Godwins bok beskriver ett Ukip fullt av paradoxer: Den mest uppenbara är att framgångarna för partiet kommer samtidigt som David Cameron leder den mest EU-skeptiska regeringen i mannaminne, och därtill satsar mycket på att minska invandringen. Han tror partiet har potential att växa ytterligare, men ingen ska underskatta de formella problem som det nu ställs inför.
Med detta sagt: Ukip avancerar snabbt, framför allt lokalt, och skaffar sig nya fästen. Många av de nya starka fästena finns i dag i tidigare Labour-land.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
