Vi har anställt flera hundra nya sjuksköterskor och en kraftig utbyggnad sker av sjuksköterskeutbildningen. MP:s Helene Öberg ägnar sig åt svartmålning av vården i Stockholm, skriver Anna Starbrink (FP) i en replik.
Helene Öberg från Miljöpartiet håller ett väldigt högt tonläge. Hon vet förstås att vi de senaste åren har anställt flera hundra fler sjuksköterskor (och ja, det är nettoökningen jag menar – efter personalomsättningen som alltid finns på stora arbetsplatser).
Öberg vet förstås också mycket väl att sjuksköterskeutbildningen nu byggs ut kraftigt och att vi sedan flera år i egen regi har erbjudit egna anställda vidareutbildning till specialistsjuksköterskor i bristyrken. I årets omgång är det 100 utbildningsplatser bara där. Men vi har fortfarande färre sjuksköterskor i Stockholm än i landet i snitt.
Kostnaden för inhyrd personal är bara en procent av den totala bemanningskostnaden, det vill säga vad vi betalar i löner för all personal i landstinget. Det är ett viktigt smörjmedel, man kan inte alltid ha full täckning med all typ av personal. En viss kostnad för inhyrd personal är ofrånkomlig i en sådan jätteorganisation som Stockholms läns landsting med 43 500 anställda och bemanningskostnader på över 25 miljarder kronor per år.
Vi har alltså anställt fler och har fler anställda på våra sjukhus. Vi behöver däremot se över hur vi jobbar och använder resurserna, både pengar och viktigast av allt personal. Kan undersköterskor avlasta omvårdnadsuppgifter, kan medicinska sekreterare ta hand om den viktiga men tidskrävande administrationen?
Landstinget och vården är en attraktiv arbetsplats som får ett högt medarbetarindex baserat på den årliga medarbetarenkäten. Vi ska givetvis diskutera de brister som finns, men det hjälper knappast attraktiviteten att ansvariga politiker svartmålar med den bredast tänkbara penseln.
Att jag skriver så betyder inte att jag vill skjuta något obehagligt under mattan; jag vet mycket väl att vi har utmaningar och var de finns. Men förneka inte all den glädje och det positiva som finns på våra arbetsplatser.
Visst måste vi få till stånd löneutveckling. Det var inget MP åstadkom under sin tid vid makten. Jag håller med om att sjukhusen som arbetsgivare har varit för långsamma att få igång den individuella löneutvecklingen tillsammans med sina fackliga parter. Nu har vi på mitt initiativ börjat genomföra en riktad lönesatsning på specialistsjuksköterskor och barnmorskor, just för att belöna erfarenhet, utbildning och ansvar.
Slutligen vill jag säga något om Miljöpartiets återkommande mantra om “besparingskrav” på Stockholms sjukhus. Vi lägger varje år på miljardbelopp på sjukhusen. Hela sjukvårdens budget har sedan 2006 ökat med 16 miljarder eller 40 procent, från 36 till 51 miljarder. Men som i alla verksamheter måste man också år från år se över hur man arbetar, hur man kan göra saker bättre, utnyttja ny teknik, förenkla processer, avskaffa onödiga moment, minska på administration, använda sig av innovationer (som de “restaurang-puckar” som blinkar och surrar när det är dags att till exempel ta en patient till röntgen och gör att personal inte behöver gå fram och tillbaka flera gånger).
Det är sådant som gör att man samtidigt som man får mer pengar varje år också ska kunna använda den totala budgeten mer effektivt. Det är skattepengar vi talar om och det ska vi ha största respekt för. Skattepengar som jag vill ska gå till vård, i så stor utsträckning som möjligt.
Effektivitet i landstinget handlar om mesta och bästa möjliga vård för pengarna – inte något annat! Utan sådan effektivitet tar pengarna snart slut – och Miljöpartiet skulle raskt få gå till invånarna i länet och ta mer av deras inkomster i landstingsskatt, och det inte bara ett år. Jag tror och hoppas att stockholmarna väljer en mer ansvarsfull politik än så i höst liksom de gjort 2006 och 2010.
Anna Starbrink (FP), personal- och produktionslandstingsråd
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
