I en tid när svaga grupper ställs mot varandra är det viktigare än någonsin att prata om solidaritet. Ett nästan bortglömt ord i dagens förvirrade arbetarrörelse, skriver Annelie Carlsson, vårdbiträde och skribent.
”Att många människor är lågavlönade är inte samma sak som att de är värdediskriminerade eller felavlönade”, säger IF Metalls ordförande Anders Ferbe till Svenska Dagbladet.
Det var väl något liknande man sa till statarna och gruvarbetarna på trettiotalet? Skillnaden i dag är att rösten kommer från arbetarrörelsen.
Lågavlönade får, förutom en låg pension, mer hälsoproblem och lever dessutom en kortare tid. Det är en av slutsatserna i en studie av Monica Åberg Yngwe, docent i folkhälsovetenskap vid Stockholms universitet.
Men att du har en högre lön betyder inte att du har rätt lön eller att du på något sätt är värd mer. Det ger dig inte heller rätten till ett friskare och längre liv. Dina arbetsuppgifter är inte nödvändigtvis viktigare och din utbildning inte alltid längre.
Ska arbetare någonsin få upp sina löner i nivå med tjänstemännens måste arbetarrörelsen hålla ihop. En LO-rapport från 2014 visar att löneskillnaderna mellan tjänstemän och arbetare i dag är lika hög som på 1930-talet.
Röster som i dag till och med vill sänka ingångslönerna måste först förklara hur dessa nya lågavlönade, en ny underklass till arbetarklassen, ska försörja sig. Är det skatterna som ska höjas så att man kan betala ut bidrag som ett komplement till låg lön? Jag har inte hört någon tala om frysta hyror eller läkarkostnader.
I Dagens Industri skriver både Anders Ferbe och Veli Pekka Saikkälä från IF Metall att ”det nya för oss alla är att Sveriges ekonomi på grund av extraordinära händelser har hamnat i ett extremt svårt läge”.
Vad har hänt med solidariteten? Man ska vara försiktig med vilka man tar med sig in i LO-borgen. Så länge privata ägare kan plocka vinster ur välfärd och bistånd duger det inte att säga att det inte finns utrymme att höja lönerna inom välfärdssektorn.
För vinsterna betalas med kvinnors ryggar. När allt fler kallar sig feminister är det här en märklig utveckling.
Inte nog med att kvinnors löner är låga. Vi förväntas också delta i försörjningen på andra villkor än männen. Vi har både sämre arbetsmiljö och de fysiskt tyngsta jobben.
Manliga arbetsmiljöer ställs i ordning innan personalen utför sina arbetsuppgifter. Men vem ställer i ordning när någon utför ett rutarbete som storstädning? Eller när hemtjänst ska ge god omvårdnad? Inte flyttar någon annan undan i kvinnliga arbetsmiljöer. Vi förväntas gångträna någon på tjugofem kvadratmeter mellan både porslinsfigurer och stolar.
Vill ni att vi ska le också?
En splittrad arbetarrörelse är en svagare arbetarrörelse och arbetsgivarna kommer självklart inte sluta hålla hand. I en tid när svaga grupper ställs mot varandra är det viktigare än någonsin att prata om solidaritet. Ett nästan bortglömt ord i dagens förvirrade arbetarrörelse.
När IF Metall och Handels diskuterar med arbetsgivarna om att luckra upp las är det dags att kvinnorna reser sig upp och visar vart skåpet ska stå. Feministiskt initiativ har redan gett kvinnodominerade Kommunal sitt stöd.
Det är inte kvinnorna som är förlorare när Kommunal lämnar LO-samordningen. Bredvid oss går redan de moderna männen, och vi går framåt – inte tillbaka.
Annelie Carlsson, vårdbiträde i hemtjänsten, skribent och medverkande i podden Readymades
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
