Socialstyrelsens granskning av demensboenden har uppmärksammats stort i veckan som gått. Deras nattliga inspektion på 94 boenden i landet visar bland annat att på sex av tio avdelningar var bemanningen för låg för att vården skulle anses vara god och säker. För Kommunal är detta ingen nyhet. Våra medlemmar har ropat på hjälp under en längre tid. Smärtgränsen är passerad. Att låsa dörrarna och lämna de boende utan tillsyn skapar inte bara ångest hos de dementa, utan även hos personalen som håller i nyckelknippan. De allra flesta anställda inom vård och omsorg vill göra ett bra jobb. Men de saknar förutsättningarna.
Krisen i demensvården är skrämmande på flera plan och vittnar om en arrogant och kallhamrad syn på äldre människor som inte själva kan höja sin röst i debatten. Krisen visar på sprickorna i en välfärd vi tagit för given, den ger oss en bild av vilka usla arbetsvillkor och möjligheter till inflytande den viktiga personalen i vård och omsorg har, samt blottlägger en förfärande kortsiktig inställning till besparingar av kostnader.
Demenssjukvårdens behov kommer inte att minska, utan att öka. Cirka 150 000 svenskar är idag drabbade av demens. 2030 kommer cirka 215 000 personer att vara dementa, så till vida att det inte sker något större medicinskt genombrott. Runt 2020, när många 40-talister går förbi 80-årsstrecket, kommer ökningskurvan gå brant uppåt. Siffrorna publicerades i september i en rapport från organisationen Alzheimer’s Disease International, professor Anders Wimo från Karolinska Institutet var en av författarna. Om inte något görs åt demensvården kommer den att fullständigt haverera och ett enormt ansvar kommer att falla på de anhöriga, oftast kvinnorna.
Undersköterskorna i demensvården är ofta både kunniga och engagerade. Många av Kommunals medlemmar vittnar om hur mycket de älskar sitt jobb. All den kompetens och erfarenhet de har av att vårda dementa kan och bör tas om hand för att utveckla demensvården. Det finns massor av forskning som visar att det går utmärkt att vårda dementa utan lås och tvång. Men då behövs tid. Då behövs människor.
Tid och mänsklig närvaro är grunden för all omsorg. Visst är det bra med kompetensutveckling, som regeringen gärna ropar på när det handlar om äldreomsorgens behov. Men om man alldeles själv har ansvar för två avdelningar med dementa på natten, då kan man vara hur kompetensutvecklad som helst. Det går ändå inte att göra ett bra jobb, vilket givetvis skapar både frustration, ilska och bitterhet hos personalen. För att inte tala om den medmänsklighet och respekt som går förlorad i mötet med de äldre och sjuka.
Mot bakgrund av detta är det djupt allvarligt att se hur omsorgen om äldre och dementa urholkas. Nu kräver vi lagstiftning om minimibemanning fört att de rent basala behoven ska tryggas. Men det räcker inte. Vårdpersonalen måste få möjlighet att göra ett bra jobb. Vården måste bli ett attraktivt framtidsyrke, och nyckeln till detta är trygga arbetsvillkor, god bemanning och ökat inflytande. Inte tyngre nyckelknippor.
Annelie Nordström, förbundsordförande Kommunal
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
