Regeringen utmanar den svenska förvaltningstraditionen, helt i linje med SD:s konspiratoriska världsbild.
Jag har aldrig arbetat i statsförvaltningen, men en sak vet jag: De allra flesta som jobbar där är hårt arbetande, opartiska tjänstemän. Vad de än anser om den för tillfället dominerande politiska inriktningen så utför de sina uppgifter på ett korrekt sätt.
Jag inser att det kan finnas en gräns för när detta inte längre är rimligt. Om politiken blir så extrem att tjänstemän måste protestera. Nazityskland är väl det vanligast förekommande exemplet.
Hade opartiska tjänstemän där egentligen en skyldighet att motarbeta systemet? De flesta skulle vara ja på den frågan.
Men i de allra flesta fall bör förvaltningen vara just opartisk.
Ett mer flagrant försök att politisera dessa tjänstemän får man leta efter
Det är så det ska fungera, och modellen med en oberoende statsförvaltning, som sitter kvar även när regeringarna skiftar politisk färg, har visat sig framgångsrik.
Men det kräver ju också att det politiska systemet respekterar systemet, och just nu verkar även den saken krackelera.
Igår, torsdag, kom nyheten att de tjänstemän som arbetar för att genomdriva Tidöavtalets politik (ett inte helt oomdiskuterat dokument som SD och regeringspartierna enats om) ska prioriteras när det kommer till löneökningar.
Detta gällde alltså inte de politiska tjänstemännen. För sådana finns ju också. De kallas för sådant som statssekreterare, politiskt sakkunniga och pressekreterare. Men att de skulle arbeta för något annat än Tidöavtalets politik framstår som högst osannolikt. Då blir de ju av med jobbet.
Nej, nu gällde det alltså de opolitiska tjänstemännen. De som sköter sitt jobb oberoende av regering.
Ett mer flagrant försök att politisera dessa tjänstemän får man leta efter. Oppositionen var stenhård i sin kritik. ”Det här saknar motstycke i svensk förvaltningshistoria”, sade till exempel socialdemokraten Ardalan Shekarabi.
Tyvärr ligger det ju i linje med den världsbild som präglar Sverigedemokraterna och som just genom Tidöavtalet och uppgörelsen med Liberalerna och de andra kommit att prägla hela borgerligheten. Enligt den världsbilden finns inget sådant som ”opartiskhet”. Man är antingen för eller emot. På din sida eller på motståndarens.
Det är förklaringen till att SD så aktivt driver frågan om att sparka en rad myndighetschefer. De betraktas som fienden. Och ska bytas ut mot tjänstemän som drar åt samma håll som det egna partiet.
Exemplen på att den här regeringen kliver över demokratins röda linjer är numera så många att de kan matcha till och med brottsregistren bland Sverigedemokraternas folkvalda.
Och nu har de tagit ett steg till.
Att utmana den svenska förvaltningsmodellen … det låter kanske som en bagatell.
Tro mig, det är det inte.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
