Moderaterna har skrivit in ordet ”utanförskap” i det svenska politiska språket. Löftet att bekämpa ”utanförskapet” medverkade till att de borgerliga partierna vann valet 2006. Men i årets valrörelse talar Moderaterna tyst om ”utanförskapet”.
Begreppet är i grunden ideologiskt. Historiskt sett har ordet utanförskap en koppling till vänstern. Arbetarrörelsen har företrätt de maktlösa och kämpat för att göra folkflertalets medborgarskap reellt. Men på 2000-talet har det fått en annan innebörd. I en rapport pekade Folkpartiet ut ett antal förorter som ”utanförskapsområden”, som av en händelse hade många invandrare. I den borgerliga varianten är det fråga om ett uppifrånperspektiv och en aversion mot välfärdens socialförsäkringssystem.
I den ”ursprungsmodell” som Moderaterna använde i valrörelsen 2006 bestod därför ”utanförskapet” av alla som inte var sysselsatta eller studerade på heltid. De som var sjukskrivna eller arbetslösa räknades alltså in i ”utanförskapet”. Detta kallades för ”den breda arbetslösheten”. En miljon människor var utanför. Hävdade Moderaterna 2006. Denna beräkningsmetod gäller inte länge. Den har följaktligen raderats från Moderaternas hemsida. Skälet är glasklart. Sedan valet 2006 har nämligen ”utanförskapet” enligt denna modell ökat med drygt 70 000.
I SVTs utfrågning förklarade Fredrik Reinfeldt att utanförskapet hade ökat enligt vissa beräkningsmetoder och minskat enligt andra. Moderaterna har nämligen försökt lansera andra modeller. De har presenterat såväl ”Schlingmann-modellen” som ”Borg-modellen”. Syftet med dessa nya modeller är att visa Sverige är på rätt väg. Moderaterna är förvisso taktiskt begåvade, men inte intellektuellt hederliga.
Problemet är att hela utgångspunkten är fel. Bertil Holmlund, professor i nationalekonomi med inriktning på arbetsmarknaden, menar att ”utanförskapet” i Moderaternas ursprungsmodell är en form av missbruk av det svenska språket.
Det är bättre att tala om arbetslöshet och deltagande på arbetsmarknaden. Man förstår varför Moderaterna inte vill använda dessa mått. Läget var inte tillfredsställande 2006. Men Sverige var bättre än nästan alla andra europeiska länder. Därför uppfann Moderaterna ordet ”utanförskap” som motiverade hela omläggningen av arbetsmarknadspolitiken, med dess katastrofala följder för individer och trygghetssystem.
Politiken utgår från en övertro på att stimulanser av ”arbetsutbudet” ska lösa problemet. Dessa förväntas leda till att arbetslösa mer aktivt (under ökad ekonomisk press) söker jobb. Så att arbetslösheten på något magiskt sätt försvinner av sig själv. Efterfrågan finns överhuvudtaget inte med i bilden. Detta är en mycket inskränkt syn på arbetsmarknaden. Som bara fungerar i ett tänkt laboratorium skapat av en finansminister med Anders Borgs teoretiska läggning.
Politiken är också djupt orättvis, drabbar sjuka och arbetslösa. Mot varandra står här två politiska filosofier. Men det gäller att tydliggöra alternativet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
