Ansvarslöst muskelspel av alliansen

Allianspartiernas misstroendeförklaring är ett sätt för de borgerliga att visa musklerna i ett läge när det i stället är hög tid att dämpa tonläget.

Kalabaliken i politiken nådde oanade proportioner under onsdagen, sedan Allianspartierna på en presskonferens att de i riksdagen ska yrka på misstroendeförklaring mot tre av regeringens  socialdemokratiska ministrar.

Det är naturligtvis ett sätt för de borgerliga att visa musklerna, fast partierna är oense i flera viktiga frågor.

Men det känns olustigt att det politiska spelet och taktiken spelar en så stor roll just. nu. Alliansen har inte ens velat vänta på konstitutionsutskottet (KU) fått börja sin viktiga granskning av vad som skett i sak.

Visserligen har man inte fått något särskilt förtroendeingivande intryck av att två ministrar tidigt kände till den säkerhetsmässigt vanskliga och olagliga outsourcingen av Transportstyrelsens data och en tredje inte visste någonting, och att riksdagen hölls ovetande.

Men intryck är en sak. Vad allianspartierna inte alls velat ta till sig är att  hemlighetsmakeriet har en rimlig förklaring.

Man ville inte väcka den björn som förhoppningsvis sov. Istället för att larma och stå i valde man att diskret och så fort det gick försöka täppa till åtkomsten av de delar i datamängden som är av vikt för rikets säkerhet.

Vad allianspartierna inte alls velat ta till sig är att  hemlighetsmakeriet. har en rimlig förklaring.

Det är helt enkelt inte sant när företrädare för Alliansen säger att ingenting gjorts för att parera den säkerhetsblotta som uppstått. Det är precis vad som skett. Och Säpo och andra ansvariga gör idag sedan de pinsamma hålen lagats samma bedömning: det finns inga indikationer på att för nationen vitala hemligheter skulle ha hamnat i orätta händer.

Just av hänsyn till landets bästa vore det därför hög tid att dämpa tonläget. Men misstroendeförklaringarna visar att man istället – för att citera den förre försvarsministern moderaten Mikael Odenberg –  »ryckts med av sin egen upphetsning«.

Misstroendeförklaringar handlar om att utkräva ansvar. Här är problemet att besluten om att outsourca Transportstyrelsens datamaterial redan var fattat, när Anna Johansson i oktober 2014 efter valet blev infrastrukturminister.

Ett betydande ansvar har också hennes företrädare som infrastrukturminister moderaten Catharina Elmsäter-Svärd. Det var under hennes tid som Transportstyrelsen började den jättelika upphandlingen av säkerhetskänsligt material.

Att inga varningsklockor ringde när det gällde säkerhetsfrågorna kan också berott på att hon är en varm anhängare av att outsourca offentlig verksamhet.

Innan hon hamnade i regeringen var Elmsäter-Svärd som finanslandstingsråd i Stockholm ansvarig för den hårt kritiserade upphandlingen av Nya Karolinska, där endast en anbudsgivare fanns och den hejdlösa miljardrullningen till entreprenörer och konsulter undergräver möjligheterna att bedriva en bra sjukvård i huvudstaden.

Det känns egendomligt att ett av de ansvariga statsråden, när viktiga beslut togs i Transportstyrelsens om outsourcing,  inte får en enda fråga, medan några av de statsråd som i efterhand försökt städa upp ska få en misstroendeförklaring.