ledare Recept på antidepressiva läkemedel har blivit stressade läkares viktigaste verktyg vid depression – trots att Socialstyrelsen i första hand rekommenderar samtal och terapi. Denna ensidiga behandlingsinriktning behöver balanseras med en laglig rätt till medicinfri psykvård.

Den ledande orsaken till ohälsa och funktionsnedsättning bland människor i världen idag är inte kroppsliga åkommor, utan depression.
Sverige ligger bland de högsta av 13 jämförbara länder i antalet besök per invånare för såväl barn- som vuxenpsykiatriska mottagningar. Vi är även ett av länderna med högst användning av antidepressiva läkemedel.
Den behandling Socialstyrelsen rekommenderar i första hand är samtalsstöd, psykopedagogisk behandling eller KBT. Läkemedel ska förskrivas som ett komplement.

Men så ser det inte ut, framgår av Fredrik Mellgrens artikelserie i SvD om massmedicineringen av deprimerade med de SSRI-preparat som påverkar serotoninhalten i hjärnan. Istället är det tvärtom.
Sedan 2006 har förskrivningen i Sverige ökat med 25 procent.

För unga är ökningen dramatisk:

  • Dubbelt så många barn och unga får antidepressiv medicin jämfört med 2006. På fyra år har förskrivningen ökat med 60 procent bland flickor och med 40 bland pojkar.
  • Bland flickor 10–17 år skrivs det ut 10 gånger fler antidepressiva dygnsdoser än för 20 år sedan.

Piller ska inte vara den enkla utvägen i ett pressat ekonomiskt läge.

Fem av sju miljoner recept på SSRI-preparat skrivs ut av allmänläkare.
Med endast 12 minuter för varje patient är det som allmänläkare Eva Rinblad säger lätt »att bara förnya recepten, för att man inte vet vad man annars ska göra«.
I en situation där alla regioner uppger brist på specialister i allmänmedicin och psykiatri har receptblocket blivit det vanligaste verktyget för stressade läkare på vårdcentraler. I hälften av landets regioner saknas även tillräckligt med psykoterapeuter och psykologer.

Ändå saknas en systematisk uppföljning kring långtidsanvändning, liksom rutiner för hur patienter ska kunna trappa ner eller sluta med de antidepressiva läkemedlen. Medicinen dämpar smärtan, men tar samtidigt bort en massa känslor som kan vara viktiga.
»Jag ångrar inte att jag började med medicinerna men det borde ha funnits en plan för hur man ska trappa ut dem. I många år har jag inte kunnat leva i verkligheten, jag har varit avtrubbad och så otroligt trött och aldrig känt riktig glädje eller sorg«, säger Kajsa i SvD.
Många får allvarliga problem med oro, yrsel, sömnproblem och självmordstankar när de försöker sluta, ofta utan professionell hjälp.

En stor brittisk studie från 2018 visar att ungefär hälften som försöker trappa ner får mycket svåra abstinenssymtom för att de blivit fysiskt beroende av läkemedlen. I det brittiska psykiatriförbundet förbundets nya behandlingsriktlinjer nämns risken för abstinenssymtom särskilt, vilket är en helomvändning jämfört med tidigare.
I Sverige tog Vårdguiden 1177 under 2019 bort påståendet att man inte kan bli beroende av antidepressiva.

Professionen är dock oenig om huruvida preparaten ska anses beroendeframkallande eller ej.
Inom barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, råder delade meningar om riskerna.
Psykiatern Göran Högberg med 30 års erfarenhet inom BUP anser att barnpsykiatrin utvecklats i en »stark farmakologisk anda« framdriven av läkemedelsindustrin. »Barn är växande individer och att ge dem antidepressiva under lång tid kan ge effekter på hjärnan.«

Göran Rydén, verksamhetschef BUP i Stockholm, är av motsatt uppfattning och förklarar ökningen med bättre kunskap om depressioner i den barnpsykiatriska kåren.
Ing-Marie Wieselgren, nationell samordnare för psykisk hälsa på SKR, Sveriges kommuner och regioner, tycker däremot att läkare inom BUP gör fel som skriver ut antidepressiva till unga som mår dåligt, utan att känna till långtidseffekterna av att så många börjar med dem väldigt tidigt:
»När det saknas resurser för samtalsstöd och psykoterapi tar man till läkemedel för att man inte har något alternativ.«

Nu behöver det svenska samhället stanna upp och ställa sig tre frågor:

1. Vilka är de individuella respektive allmänna förklaringarna till den starka ökningen av depressioner och psykisk ohälsa?

2. Hur rimligt är det att medikalisera vad som kan vara ett samhällsproblem?

3. Vilken roll spelar förändringar i skolsystemet, inkomstfördelningen och droganvändningen för tonåringars och unga vuxnas mående?

I Norge finns rätten till en medicinfri psykiatrisk vård inskriven i den norska patient- och brukarrättighetslagen sedan 2010.
En liknande ändring i den svenska hälso- och sjukvårdslagen skulle kunna bryta den ensidiga behandlingsinriktningen även i Sverige.
Tveklöst har SSRI-preparaten hjälpt många och kan fungera livräddande. Det är ingen ursäkt för att alltför lättvindigt skriva ut dem, utan en plan för hur de så småningom ska kunna tas bort.
Piller ska inte vara den enkla utvägen i ett pressat ekonomiskt läge.

Massmedicineringen måste mötas med fler allmänläkare på vårdcentralerna och ökad bemanning inom såväl BUP som vuxenpsykiatrin. Vården kan inte vända på ordningen när Socialstyrelsen rekommenderar mer terapi, bättre kompetens och ökade resurser i primärvården i första hand och antidepressiva i sista.

Låt fler få veta – tipsa Dagens Arena