Antisemitismen kräver ett slut på flatheten

Läget är krisartat efter Trumps beslut att flytta USA:s ambassad till Jerusalem, och det därpå uppblossande våldet mot judar också i Sverige. Löfvens kraftfulla ord mot antisemitismen kräver nu handling.

Veckan efter Donald Trumps ansvarslösa erkännande av Jerusalem som Israels huvudstad har över hela världen präglats av oroligheter, fredliga protester men även av antisemitiskt färgat våld.

I England har bland andra kulturpersonligheter som Tilda Swinton, Mike Leigh, Julie Christie och Peter Gabriel reagerat starkt. I ett öppet brev  till tidningen The Guardians läsare anklagar de Trump för att hjälpa den israeliska regeringen att genomföra en agenda som inkluderar »etnisk rensning« av östra Jerusalem.

Frankrikes president Emmanuel Macron anmärkte att USA:s erkännande av Jerusalem är ett »hot mot freden«. Vad han menar är att en fredlig lösning på konflikten mellan israeler och palestinier inte har känts så avlägsen sedan sexdagarskriget 1967.

Läget är allvarligt, ja, krisartat.

Här hemma har Trumps agerande utlöst en våg av våld och hot om våld riktad mot svenska judar. I fredags skedde en demonstration på Möllevångstorget i Malmö där demonstranterna skrek »Vi har utlyst intifada från Malmö« och deklarerade att de skulle »skjuta judarna« – uppenbara fall av hets mot folkgrupp.

På lördagskvällen attackerades en synagoga i Göteborg med brinnande föremål, och polisen undersöker nu ett hatbrott mot judiska kapellet i Malmö efter att en person kastat två brandbomber mot byggnaden. Det är djupt graverande eftersom i synnerhet Malmö brukar pekas ut som en plats där myndigheterna står handfallna inför antisemitiska hatbrott.

Även före 1948 förekom det i den muslimska världen diskriminering av och hot mot judar.

Statsminister Stefan Löfvens avståndstagande kom inte en dag för tidigt. I en intervju i »Judisk krönika« slår han fast att samhället inte kan ge något som helst utrymme för judehat. Han påpekar också att han oroas över det som han ser som en växande antisemitism i invandrargrupper från Mellanöstern.

Löfvens oro är intressant eftersom det finns en historia i Sverige av att koppla ihop antisemitismen i Mellanöstern med kritiken av Israels politik, och därmed legitimera den förra.

Men judehatet i arabiska och muslimska länder är äldre än så. Även före 1948 förekom det i den muslimska världen diskriminering av och hot mot judar. En antisemitism av europeisk typ introducerades redan av kristna församlingar i Mellanöstern under 1800-talet, och exploateras numera ivrigt av politiska islamister.

Stefan Löfven säger att en ideologi som innebär att judar per automatik är mindre värda strider mot den svenska moralen. Han lovar att vi i framtiden kommer att få se honom stå på barrikaderna i kampen mot rasism och antisemitism; uttalanden som kräver handling och en principfasthet som vi hittills har sett ganska lite av.

Jag väljer att tolka dem som att det nu blir ett slut på flatheten inför hatbrott – men också på att nazister tillåts marschera intill bokmässor och synagogor. Det är platser som i Sverige 2017 borde vara symboler för tanke- och känslomässig trygghet och frihet.