debatt Låt Nobelpriset i litteratur i stället fördelas ut till de tiotusentals kulturarbetare som under knappa förhållanden berikar det verkliga kulturlivet för miljontals uppskattande medborgare skriver Anders Bergman, tidigare journalist på Sveriges Radio.
Vid utdelningen av Nobelpriset i litteratur för snart tjugo år sedan blev journalisten Gert Fylking riksbekant när han vid presskonferensen utropade »Äntligen« när Horace Engdahl högtidligen offentliggjorde pristagaren. Det var en ironisk kommentar till att många pristagare var helt okända för de flesta. Äntligen kan även vi utropa Äntligen! Nu har vi fått en inblick i hur akademien har fungerat bakom de fisförnäma fasaderna.
Det är egentligen obegripligt att en sådan penningstinn och betydelsefull institution kan ha överlevt under alla dessa år med sina uråldriga regler och värderingar.
En slags kulturelitens slutna bastion av grånade medlemmar som på livstid bl a har ansvar för vilka kulturutövare som är värda att belönas med mångmiljonbelopp och hur vi ska tala och skriva. Många av de aderton ledamöterna verkar inte ens kunna stava till ord som ansvar, självinsikt och än mindre självkritik.
Det är ytterst förvånande att en sådan sekt för inbördes beundran kan ha tillåtits leva ett så slutet liv under flera hundra år när det omgivande samhället i övrigt drastiskt har förändrats till öppenhet och offentlighet.
Det är också anmärkningsvärt att Akademien hittills har kunnat undgå den mediala granskning som alla andra samhällsaktörer är utsatta för. Till slut hamnade ändå stolligheterna i offentlighetens ljus.
Kulturjournalisterna i de stora riksmedierna vaknade helt plötsligt och förfasar sig nu över akademiledamöternas excesser och obskyra beteenden, efter att tidigare faktiskt varit med om att skapa den oförtjänta gloria som funnits runt denna Akademi.
I över tvåhundra år och fortfarande, har Akademien kunnat verka i slutna rum och i största hemlighet. Aderton edsvurna har skapat sig alldeles egna privilegier, oskrivna regler, privata utsvävningar och översitteri som ett slags kulturens bolagsdirektörer. Det säger en del om deras kompetens för uppdraget.
Äntligen kan vi förhoppningsvis nu få se nya ledamöter i akademien vars kulturgärning sätter nya avtryck även utanför Börshuset och Gyldene Freden i Gamla stan.
Men efter de många ofrånkomliga och obarmhärtiga avslöjanden som nu radats upp den senaste tiden är det än en gång dags att ropa Äntligen! Äntligen har den föråldrade kulturinstitutionens liv och leverne obarmhärtigt kommit i dagens ljus.
Äntligen har vi fått en inblick i vilken organisationskultur inom råder inom svensk kulturs viktigaste flaggskepp.
Äntligen kan vi förhoppningsvis nu få se nya ledamöter i akademien vars kulturgärning sätter nya avtryck även utanför Börshuset och Gyldene Freden i Gamla stan och ger begreppet ”svensk kultur” en ny och modernare innebörd.
Nu återstår att dra nödvändiga slutsatser av det som kommit fram. Nu är de numrerade nubbeglasens tid förbi. Nu bekräftas den s k Strindbergsfejden 1910 då August Strindberg beskrev akademin som »en löjlig institution, sammansatt av aderton goda vänner som själva rekrytera kretsen«. Självaste Kungen har ju redan agerat som beskyddare/förmyndare och petat i de uråldriga stadgarna. Men det är förstås helt otillräckligt.
Nu måste den offentliga insynen i Nobelstiftelsen öppnas på vid gavel, både i den stinna aktieportföljen på nästan 5 miljarder och i fastighetsinnehavet på Östermalm och i Paris.
En årlig utdelning kan i stället fördelas ut till regionerna runt om i landet där tiotusentals kulturarbetare under knappa förhållanden berikar det verkliga kulturlivet.
En årlig utdelning kan i stället fördelas ut till regionerna runt om i landet där tiotusentals kulturarbetare under knappa förhållanden berikar det verkliga kulturlivet för miljontals uppskattande medborgare. Då kan, efter nästan 250 år, Den Nya Svenska Akademiens anseende återupprättas. En tidsenlig och öppen samhällskritisk kulturbärare, en spjutspets in i samhället. Äntligen!
Anders Bergman är skribent och tidigare journalist på Sveriges Radio
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
