Det verkar trots allt just nu finnas ett frö till något som kan bli spännande hos de borgerliga partierna. Mötet i Varberg var i och för sig en enda gäspning om mer incitament för att få ett i högerns ögon arbetsovilligt folk att söka de jobb som nu försvinner. Däremot var den artikel som partisekreterarna publicerade i SVD delvis intressant.

Man identifierade Internet som "den viktigaste förändringen på många år för möjligheten att involvera människor" och lanserade därmed en ambition om att sänka trösklarna till det politiska engagemanget. Blicken är förstås riktad mot hur Barack Obama med stor framgång använt sociala medier.

Vi är på väg in i en helt ny politisk verklighet där gamla modeller byggda på toppstyrning och envägskommunikation inte kommer fungera. Framtidens politiska kampanjer är interaktiva och baserade i det lokala. Människor vill delta och organisera sig efter sitt eget huvud och idag möjliggör webben detta. Därför kommer de organisationer som inte vågar låta människor organisera sig efter sitt eget huvud inte lyckas organisera människor.

Det är av denna anledning som alla (även borgarna som ju på pappret ska vara de konservativa) talar om vikten av öppenhet.

Socialdemokraten Niklas Nordström skrev i en tänkvärd kommentar att vad Barack Obama gjort har väldigt lite med teknik att göra. Istället är själva grejen att han omdefinierat relationen mellan partiet/kandidaten och väljaren/aktivisten:

"Lärdomen är att ska man få många engagerade måste man också våga släppa kontrollen och ge utrymme för egna initiativ. "

Men i ett läge där alla talar om öppenhet verkar socialdemokratin (som ju på pappret ska vara de progressiva) ha företrädare som känner att det istället är läge att gå ut och försvara principen att partiets protokoll ska vara hemliga i 20 år. "Efter det kan de lämnas ut till forskare eller författare för att omvärlden ska kunna förstå viktiga politiska skeenden" skrev Urban Ahlin på Newsmill igår.

Ahlin menar att förre finansminister Pär Nuders bok öppnat upp för ett skräckscenario: en värld där människor "mejlar varandra eller bloggar".  

"Så vill inte jag ha det och det kan tyckas gammelmodigt" säger Ahlin till DN, ett uttalande som förtjänar att bli lika klassiskt som det där Ines Uusmann sa om att Internet bara var en fluga.

20 års munkavel på politiska företrädare är Urban Ahlins medicin, då det ju förstås vore förödande om dessa talade direkt till människor. Skriv gärna deckare, men skriv inte om politik. Inte hur ni tänker. Eller att ni tänker. Det är som heter "dåligt för Partiet".

Det vill säga det som finns kvar av Partiet. Idag är varje ny medlem en förlustaffär för socialdemokratin. Det kostar mer att organisera partiets medlemmar än vad som täcks av medlemsavgifterna. Partiets stora inkomster kommer från mandatstöd och lotteriverksamhet. Detta skapar förstås en introvert organisation. Det blir viktigare att dressera existerande sossar än att värva nya. Vad som är "bra för Partiet" blir viktigare än vad som är "bra för Sverige".

Med en sådan brist på öppenhet är det inte konstigt att man mycket sällan lyckas skapa engagemang utanför den egna kretsen – trots att de tekniska verktyg som nu finns till allas förfogande är så bra på just detta.

Frågan som socialdemokratin måste våga ställa sig är att om folket nu inte vill komma till arbetarekommunens medlemsmöten då kanske arbetarekommunens medlemsmöten måste komma till folket? I någon form.

Det där att "maila och blogga", kanske inte är en så dum idé trots allt.