LEDARE Kommer svenska mediekonsumenter att missa att vi kan vara på väg mot ett storkrig i Mellanöstern?
Vid 7-tiden på morgonen torsdagen den 20 juni lägger TT ut nyheten att Iran skjutit ner en amerikansk drönare, ett obemannat spaningsplan.
Med tanke på en pågående eskalering i ord mellan USA och Iran växer nyheten under dagen enormt internationellt. De stora kanalerna, till exempel CNN men också brittiska BBC News, ägnar timmar åt kommentarer och analyser. Tillfrågad om hur USA ska svara på attacken säger president Trump kryptiskt ”ni ska få se”.
Sedan kommer svenska Rapports huvudsändning 19.30. Där härskar den provinsiella idyllen. Inte ett ord om den växande krisen USA–Iran. Däremot får vi veta att abborrarna blir mindre med uppvärmningen, att ovanligt många storkar föder ungar i Skåne och att fler ton godis smugglats från Sverige till Danmark.
Morgonen därpå, fredagen den 21 juni, har Dagens Nyheter en minimal enspaltig notis på sidan 13 om den nerskjutna drönaren, medan Svenska Dagbladet har en något fylligare enspaltare på sidan 14. Med andra ord, ingenting för oss svenskar att hetsa upp sig över.
Mediernas demokratiska uppgift är att så tidigt som möjligt ge oss kunskaper och inser sammanhang och risker som vi annars inte skulle varit medvetna om.
Nu har frågan emellertid hunnit eskalera ytterligare en bit, för tidigt den här på morgonen svensk tid berättar New York Times att Trump beordrat attacker mot ett antal iranska mål, men ångrat sig i sista stund, när flygplanen redan var uppe i luften.
Morgonekot klockan 7 toppar sändningen och berättar utförligt om detta. Att Trump gett order om attack finns också tidigt på morgonen överst på Expressens sajt. Men Aftonbladet har inte ens vid 11-tiden ett ord om detta på nätet, däremot mycket om midsommarmaten.
”Det är på gränsen till ett storkrig” säger Jan Hallenberg på Utrikespolitiska Institutet till Ekot vid lunchtid. Men alla svenska medier verkar inte ha insett det.
Det finns nu en diskussion om vikten av att vi i Sverige får en bättre lokaljournalistik, att ett antal kommuner utan redaktionell bevakning inte länge ska vara ”vita fläckar” på mediekartan.
Det är utmärkt att regeringen nu anslagit 20 miljoner för att börja förbättra den lokala nyhetsförmedlingen.
Men att den andra sidan, de globala nyheterna, ofta behandlas ryckigt, handlar inte bara om bristande ekonomiska resurser. Det finns en betydande provinsialism i svenska mediers nyhetsbedömningar och attityder, som inte bara handlar om krisen USA–Iran. Kanske en bild av att vi i hundratals år funnits i periferin och inte behövt ta itu med de stora frågorna.
Men så som världen se ut idag kan vi inte sluta oss för oss själva i det lilla svenska och dröja något dygn med att berätta om möjliga storkrig.
Mediernas demokratiska uppgift är att så tidigt som möjligt ge oss kunskaper, så vi står emot lögner i sociala medier, och inser sammanhang och risker som vi annars inte skulle varit medvetna om.
Därför är det ett svek att Rapport, ankaret i svensk public service, berättar om hur de största abborrarna blivit mindre, men tiger om krigshoten i Mellanöstern.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
