I 1975 års socialdemokratiska partiprogram finns ett avsnitt om ”planmässig hushållning under medborgarnas kontroll”. Uppföljaren 1990 talar om den ”förenklade motsatsställningen” mellan planhushållning och marknadsekonomi. S-pendeln svänger vidare i partiprogrammet från 2001, där planekonomins misslyckande förklaras med ”det fundamentalistiska i kommunismen”.
En tolkning är att pendeln nu har dragit förbi kanslihushögerns fader Kjell-Olof Feldt, som numer resonerar om behovet av höjda skatter, för att landa i en ”affärsplan” på Bonniers DN-debatt. Från en plan till en annan, alltså.
Att socialdemokratins ledande fyrklöver – Löfven, Jämtin, Damberg, Andersson – även presenterade ”affärsplanen” i morgonsofforna garanterade mediegenomslaget. En S-märkt statsvetare klagade. Tyckareliten på Twitter diskuterade. C-ledaren Annie Lööf oroade sig över vad ”vänsterfalangen” i S skulle tycka. Debatten lär fortsätta. Då finns lärdomar som S bör beakta.
En annan S-debattartikel innehöll ordet ”butlerliknande” – och många bra politiska förslag. Men när uppmärksamheten tilltog stirrade ledande S-företrädare på sina egna skor och debatten återvände aldrig till sakfrågorna.
Punkterna i affärsplanen kretsar kring frågor som Löfven förtjänstfullt har fått upp på dagordningen: Kompetens, kunskapsintensiva företag, forskning och utveckling, samt innovation. Och vet du vilka som nyligen krävde en ”affärsplan för nya jobb” i Sverige? Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien; välkända förespråkare av innovation för tillväxt. Knappast en slump.
Om S omsätter dessa breda penseldrag i konkret politik kan jobbfrågan och det ekonomiska ansvarskortet vinnas tillbaka från Reinfeldt och den överskattade Borg. Det måste rimligen vara tanken bakom såväl punkterna som ordvalet. Men risken är att ordvalet gömmer förslagen, leder till butlerförlamning – eller i värsta fall bidrar till en marknadifiering av politiken.
Samtidigt finns en ännu större lärdom. Sedan valrörelsen 2006 har vi sett många försök till ”S-förnyelse”. Det har varit ”tillväxt sedan 1889” i ett ”möjligheternas land” där S ”inte kan vänta”.
Men lyckade förnyelseresor till politiska segrar är oftast målmedvetna projekt som får ta tid. ”New Democrats”, ”New Labour” och ”Nya” Moderaterna var inte bara yta. Sakpolitiska förflyttningar kombinerades med ideologiska grundbudskap. Personell förnyelse i toppen kombinerades med förankringsarbete bland gräsrötter. Snabb kommunikation kombinerades med långsiktig strategi.
I opposition är det även lätt att utveckla ett ”medberoende”: Du anpassar din personlighet efter den som dominerar på andra sidan blockgränsen. Men en överdriven fixering vid motståndaren undergräver det arbete som du bara kan göra själv.
Låt oss därför hoppas att ”affärsplanen” bara är en del av ett genomtänkt arbete där nästa prioritering, förslagsvis, blir den välfärd i vilken sprickorna växer för varje borgerligt år som går.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
