Forskning visar att statistiska samband som rapporteras i vetenskapliga artiklar påverkas av forskarens ideologiska hemvist. Om så är fallet, är det då inte rimligt att dessa värderingar läggs på bordet och blir en naturlig del av det politiska samtalet?
I en tidigare krönika har jag skrivit om en studie som undersöker hur 2 400 yrkesverksamma ekonomers ideologiska hemvist påverkar deras ekonomiska bedömningar. Svaret är entydigt: den ideologiska hemvisten spelar stor roll för hur ett ekonomiskt uttalande tolkas.
Ett exempel på detta är att ett uttalande från en ekonom verksam i den nationalekonomiska mittfåran får större samtycke av respondenterna som lutar åt höger. Den ekonomiska mittfåran tilltalar således de till höger om mitten. En ekonom som lutar åt vänster är mer benägen att samtycka till uttalanden som har en ekonom utanför mittfåran som avsändare.
Dessa samband uppstår trots att nästan alla respondenter anser att en bedömning av ett ekonomiskt uttalande endast bör beakta dess sakinnehåll, inte dess ideologiska kopplingar. Strävan efter objektivitet är således stark, men i praktiken tycks den vara svår att leva upp till.
De allra flesta av oss är politiska varelser med djupt liggande värderingar
Manliga ekonomer och ekonomer verksamma i Skandinavien är mer ideologiska i sina bedömningar än andra. Vill du i möjligaste mån undvika politisk bias bör du söka dig till kvinnliga ekonomer med en bred samhällsvetenskaplig bakgrund som intresserar sig för andra frågor än de som dominerar mittfåran.
Påverkar den ideologiska hemvisten även akademiskt verksamma ekonomer?
Ett svar på den frågan hittar vi i en nyligen publicerad artikel. Utgångspunkten är att ekonomiprofessorer och andra akademiskt verksamma ekonomer har en politisk särställning bland samhällsvetare och att de påverkar politiken på flera sätt, formella och informella. De uppfattningar och bedömningar som förmedlas betraktas vanligtvis som objektiva och därmed utan påverkan av ideologisk hemvist.
Men den här studien visar att den vetenskapliga processen inte tycks filtrera bort forskarens ideologiska hemvist. Utifrån 2 500 akademiker med känd ideologisk hemvist, och med hjälp av maskininlärning, lyckas artikelförfattarna med god precision förutsäga alla i studien ingående ekonomers ideologiska hemvist.
Med stöd av detta kan författarna dela in vetenskapliga tidskrifter längs en höger-vänster skala. Tydligt blir då att forskare som står till höger (vänster) söker sig till tidskrifter som lutar åt höger (vänster). Jag tänker inte orda mer om detta än att det vore intressant att placera in de politiskt och medialt framträdande svenska ekonomernas vetenskapliga publiceringar längs den här skalan – och att tidskriften Public Choice föga förvånande hamnar längst till höger.
Vad som det däremot finns skäl att fördjupa sig lite i är att studien, efter de nämnda initiala stegen, använder forskningssammanställningar inom flera politiskt känsliga sakområden för att testa om den ideologiska hemvisten påverkar forskarens slutsatser. Och så är det.
Det betyder till exempel att det finns ett signifikant samband mellan den i forskningsartikeln rapporterade högsta önskvärda marginalskatten för höginkomsttagare och forskarens ideologiska hemvist. Spannet mellan forskare till höger respektive till vänster sträcker sig från 60 till närmare 80 procent för den optimala skattesatsen.
På samma sätt rapporterar forskare till höger ett starkare samband mellan höjda minimilöner och minskad sysselsättning. Forskare till vänster rapporterar ett starkare positivt samband mellan facklig organisering och företagets produktivitet. Och så fortsätter det. För politiskt okänsliga sakfrågor finns det däremot inget samband mellan de rapporterade resultaten och forskarens ideologiska hemvist.
Trots en tydlig självbild av det motsatta, och trots en unik position som uppfattat oberoende experter inom politik och journalistik, visar den här studien att den vetenskapliga processen inte tycks filtrera bort den forskarens ideologiska hemvist. Tvärtom – de rapporterade resultaten följer ett ideologiskt mönster, som hämtar sin kraft i de reformer som de valda resultaten stärker argumenten för.
Den här typen av forskning är ovanlig, men högst relevant. Mer behöver göras, inte minst för att komma längre i de kausala sambanden – om vad som är orsak och verkan. En djupstudie av svenska förhållanden vore välkommen. Är det så att de statistiska samband som profilerade akademiker hänvisar till i vår svenska kontext inte bara är ett resultat av en vetenskaplig process, utan även av forskarens ideologiska hemvist? Varför skulle Sverige vara annorlunda än USA? Kännetecknas Sverige av en ovanlig akademisk mångfald i detta avseende?
För min egen del känner jag sympati för det som är artikelförfattarnas slutsats, nämligen att det identifierade sambandet mellan ideologisk hemvist och rapporterade resultat inte endast kan lösas med hjälp av en bättre vetenskaplig metod. Problemet är mer grundläggande än så – och det är att de allra flesta av oss är politiska varelser med djupt liggande värderingar.
Vi kommer inte ifrån att detta även gäller akademiskt verksamma ekonomer. Därför skulle mycket vara vunnet om vi tillerkänner den ideologiska hemvisten en naturlig plats i det offentliga samtalet om ekonomi och arbetsmarknad. Det skulle utjämna maktförhållanden och stärka demokratin.
Som artikelns sista mening lyder:
”A simpler alternative is to understand partisanship in economic arguments as part of the democratic process of policy making, and acknowledge that economics itself is not outside of politics.”
Daniel Lind
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
