Ledare Misstroendehotet mot Morgan Johansson ska ses mot bakgrund av att högerblocket ligger efter i opinionen. Vad göra då, om inte kasta in lite grus i det politiska maskineriet?
Vem vinner och vem förlorar? Det är en fråga som politiker ofta ställer sig och som politiken och det politiska spelet ofta kokar ned till. Den kommer så att säga med jobbet.
Så vem vann och vem förlorade på veckans misstroendeomröstning om Morgan Johansson?
Det beror förstås på vem du frågar. Möjligen var det politiken och demokratin som tog mest skada. Enligt en färsk opinionsundersökning (i Aftonbladet) har veckans politiska turbulens lett till att varannan svensk fått ett minskat förtroende för politiken. Undersökningar av det här slaget bör förstås tas med en viss nypa salt. Ändå är det en varningssignal. Särskilt efter två mandatperioder som parlamentariskt varit synnerligen stökiga och röriga, där det politiska maktspelet ibland framstått som småaktigt och obegripligt.
Så hur tänkte Ulf Kristersson egentligen? Det var Sverigedemokraterna som tog initiativ till aktionen mot Morgan Johansson. Han har under lång tid varit måltavla på olika högerextrema medieplattformar, där påhoppen varit så nedriga att de inte förtjänar att återges.
För bara några år sedan var Moderaterna betydligt större än Socialdemokraterna i Stockholm
Det är värt att notera att Moderaternas gruppledare Tobias Billström kallade Morgan Johansson för ”en lögnaktig kanalje”. Och Moderaterna hakade raskt på Sverigedemokraternas förslag om en misstroendeförklaring. Och så anslöt sig även Liberalerna och Kristdemokraterna.
De här fyra partierna agerar ju numera allt mera samfällt och presenteras som Ulf Kristerssons regeringsunderlag, förhandlar fram gemensamma budgetar och lanserar gemensamt olika politiska förslag. 2020-talets svar på Alliansen har blivit Mesalliansen.
Varför hoppade Ulf Kristersson på det där misstroendeförklaringståget. Är det en för alla, alla för en, som gäller på högerkanten numera även när det är Sverigedemokraterna som håller i taktpinnen?
Ja, vem är det som styr högerblocket egentligen? Jimmie Åkesson eller Ulf Kristersson? I efterhand verkar såväl Kristdemokraterna som Liberalerna har drabbats av eftertankens kranka blekhet. Misstroendeomröstningen har i varje fall inte har stärkt oppositionens aktier.
Det finns nog ändå en del ”logiska” förklaringar till Ulf Kristerssons vägval. Tre månader innan valet samlar det högerkonservativa blocket inte någon majoritet, trots att såväl Sverigedemokraterna som Liberalerna nu ingår i Moderaternas regeringsunderlag. Och trots att ”högerfrågor” som kriminalitet och invandring/integration står högt i kurs i väljarnas prioriteringar.
Regeringsfrågan avgörs nog till sist av om antingen Liberalerna eller Miljöpartiet trillar ur riksdagen. Men en opposition som redan innan valrörelsen inletts ligger efter har uppenbara problem.
Så vad göra? En möjlighet är att komma med utspel som välter allt över ända. En annan är att kasta in så mycket grus som möjligt i det politiska maskineriet. I den senare kategorin kan vi nog räkna in det här beslutet att kräva en misstroendeomröstning.
Högerpartierna är förstås starka i opinionen trots att de rört sig så långt högerut i många frågor. Det står bortom allt tvivel. För att samla en majoritet behöver Ulf Kristersson vinna väljare i mitten, kanske (eller förmodligen) är det väljare som tycker genuint illa om Sverigedemokraterna, väljare som mycket väl kan avgöra höstens val. Moderaternas dilemma illustreras härvidlag av de dåliga opinionssiffrorna i Stockholms kommun. Stockholm är inte Sverige. Men uppenbarligen har Moderaterna stött bort många av sina gamla väljare i huvudstaden.
För bara några år sedan var Moderaterna betydligt större än Socialdemokraterna i Stockholm. I senaste SCB fick Moderaterna stöd av 16,9 procent medan Socialdemokraterna låg på 33,9 procent, lite högre än riksresultatet. Detta i en kommun som länge varit ett socialdemokratiskt sorgebarn. En rimlig hypotes är att Moderaterna här tappat väljare som är missnöjda med Moderaternas utveckling under senare tid, som kan vara både ekonomiskt och kulturellt liberala. Jag är inte säker på att de övertygats av att Ulf Kristersson på volley bestämde sig för att ansluta sig till Sverigedemokraterna och rikta misstroende mot Morgan Johansson.
Misstroendeförklaringar är framgångsrika om de går igenom. Annars är de som ett irrbloss i den politiska historien. I politiken finns några grundregler som framgångsrika politiker håller sig till. En är att i opposition agera som en regering. En annan att i regering utgöra sin egen opposition. Ulf Kristersson kanske inte ”tänkte på det”.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
