En nervös förväntan låg i luften. Röda posters med texten ”Juholt” och en ritad mustasch låg på stolarna. Sedan dök Håkan Juholt upp på storbildsskärmen. Mörk kostym, vit skjorta, röd slips, årets Första maj-märke på kavajslaget. Väl traditionellt, viskade någon. Men linjetalet inleddes på ett sätt som ingen hade kunnat ana.
Juholt började tala om Orionteatern på Södermalm i Stockholm. Citerade dess konstnärliga ledare Stina Oscarsson. Och använde kulturen som ett sätt att illustrera talets bärande tema: Människan ska vara medborgare i ett samhälle. Inte kund på en marknad.
Talet lär få S-strateger att drömma om den ”game changer” gentemot de ”nya” Moderaterna som aldrig infann sig i valrörelsen 2010. Något som kan förändra den politiska spelplanen, välta schackbrädet så att pjäserna måste ställas upp på nytt.
Juholts ideologiska tal blåser nämligen till strid i svensk politik. ”Någonting håller på att gå sönder i vårt samhälle”, sa Juholt, och talade utförligt om den utveckling som med rätta oroar många. Marknadstänkandet. Privatiseringarna. Avregleringarna. Barnfattigdomen och segregationen. Offentliga medel som förvandlas till miljonvinster i skatteparadis.
Jämlikhetsanden gick genom salen, Palme citerades och kongressombuden gick som på moln efteråt. Även sättet som Juholt framförde sitt tal, och hans oförutsägbara presskonferens efteråt, lär oroa moderatbunkern. Energi. Lust. Metaforer. Glimten i ögat. Och inga hänvisningar till Åsa-Nisse och Domus i Oskarshamn, men väl till Günter Grass, iPad och Vilhelm Moberg.
Den som läser talet noga hittar många intressanta S-referenser. Pär Nuders artikel om jämställdhet och den offentliga sektorn i Bang. Samme Nuders artikel om finanskrisen i AiP. Samt några blinkningar till det klassiska 90-talsprogrammet.
I sitt första linjetal utmanade även Juholt kommunpartiet Socialdemokraterna och underströk därmed vem det är som bestämmer. S ska stå på medborgarnas sida, sa Juholt. Inte vara en klubb för kommunalråd eller ett fackförbund för offentligt anställda.
Om Juholt behåller modet och omger sig med personer som kompletterar – inte liknar – honom kan det bli en intressant ”game changer”. Håkan den röde som livar upp och engagerar. Mot en lågmäld, grå och försiktig Reinfeldt vars enda strategi är att inte göra något alls.
Samtidigt finns, naturligtvis, orosmoln. Talet var fullt av vass retorik, men saknade konkreta förslag som beskriver hur marknadens dominans ska tyglas. Avsnitten om jobb och miljö, till exempel, var tunna. Och att starta ett krig om den svenska modellen och vinster i välfärden går fort. Att vinna den följande debatten, i en offentlighet som lutar åt höger och mot den populära firman Borg/Reinfeldt, är betydligt svårare.
Med helgens övningar har Juholt, som förväntat, fått socialdemokratin att sätta vagnarna i cirkel och skjuta utåt. De interna stridigheterna är över för stunden, resan mot nya djärva mål kan fortsätta.
Det andra steget är svårare. Att lämna konkreta besked i politiska nyckelfrågor, undvika fallgropar, klå Reinfeldt i debatter, klara av den nya politikens trefrontskrig, behålla enigheten i det egna partiet, bevisa att Juholts socialdemokrati verkligen står i förbund med framtiden. Och framför allt: Återvinna väljarnas förtroende.
Först när den gamle försvarspolitikern har dessa skalper under bältet, vet vi om Håkan Juholt verkligen blir en ”game changer”.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
