Är krisen över nu?

Den värsta eurokrisen är över nu. Det förklarade Mario Draghi, chef för Europeiska Centralbanken (ECB) i en intervju häromdagen.

Därmed sällar han sig till en rad bedömare på marknaderna, som likt den evige optimisten Pangloss i Voltaires klassiska roman Candide ser sig omkring i förödelsen efter jordbävningen 1755 i Lissabon, en stad styrd av inkvisitionen, och förklarar: ”Vi lever i den bästa av världar”.

Pangloss hade inte rätt. Det vore däremot roligt om Draghi skulle få rätt, men de flesta siffror talar emot honom.

Det är sant att räntan på en del europeiska statsobligationer dämpats en smula de senaste veckorna. Och den lilla skuldavskrivningen av Grekland tycks mot alla odds ha förts i hamn. Men Greklands statsskuld förblir även efter dessa insatser orimligt stor. Spekulationerna om en statsbankrutt för det arma landet kommer säkert att flamma upp igen.

Andra siffror är inte särskilt uppmuntrande. Enligt EU-kommissionens nya prognos för 2012 blir det ett minus för tillväxten i hela EU. Den självförvållade ekonomiska nedåtspiralen märks nu tydligt genom att arbetslösheten i unionen väntas nå nya rekordsiffror i år.

Statusen för den stora ”brandmur” om 1 000 miljarder euro som beslutades för fyra månader sedan, och som skulle skydda norra Europa från de krisartade länderna söderöver, är högst osäker. Om den försvinner – varifrån ska pengarna då tas till de gigantiska behov av räddningslån som köar upp i år och nästa år för att klara Spanien och Italien?

Överhuvudtaget har krisen bit för bit krupit närmare vardagen i de ”vanliga” EU-länderna, i takt med att de nya, stramare budgetreglerna börjat tillämpas.

Belgien, som har en mycket skör ny regering, fick en chock i början av året när kommissionen förklarade att man måste spara 2 miljarder euro inom sju dagar, annars skulle det bli böter. Nederländernas underskott är också för stort och kräver omfattande ingrepp i statsbudgeten.

Holländarna har också problem med att få majoritet för europaktens tuffare finansiella regler. Sittande regering är klämd mellan sköldarna av ett EU-fientligt högerparti, ett lika fientligt vänsterparti och en splittrad socialdemokrati. Irland ska folkomrösta om samma europakt senare i vår – med oviss utgång. Franska valet, en dyrare olja och USA:s till i höst uppskjutna skuldkris är annat som kan vända bilden.

Så varför alla dessa panglossar, som tror sig leva i den bästa av världar? Det finns i det europeiska samarbetet en slags självgratulationskultur, där man för att överleva påfrestningarna sopar problem under mattan. Det är en i längden farlig attityd.