Efter söndagens partiledardebatt är det tydligt att färgen på den svenska valrörelsen är mörkbrun. Eller försöker Socialdemokraterna axla ett demokratiskt ansvar genom att försöka oskadliggöra Sverigedemokraterna genom plagiering?
För snart ett decennium sedan skrev journalisten Lena Sundström en bok om främlingsfientligheten i Danmark. »Världens lyckligaste folk« , som boken hette, hyllades överallt.
Reportaget om hur opinionen i vårt kära grannland på kort tid lyckades vända 180 grader från liberal till ultrakonservativ, med en paranoid befolkning som tycktes leva i konstant skräck för att bli invaderade av de muslimer som de ansåg »ynglade av sig som råttor« – fick en och annan att höja på ögonbrynen.
För tio år sedan verkade utvecklingen i Danmark overklig och skrämmande. Den påstods ha djupa rötter. Många skyllde på den hale Mogens Glistrup eller folkuppfostraren Grundtvig.
Just av den anledningen var svenskarna, med vår helt annorlunda historia med granar, stål och arbetskraftsinvandring, vaccinerade mot radikal nationalism. »Vi« skulle aldrig bli som »dom«.
Efter söndagens partiledardebatt är vi många som undrar vilket land vi lever i. Är det Danmark? Eller är det Jimmie Åkessons favoritland Ungern?
Enligt den opinionsundersökning som Novus gjorde för SVT Nyheter under söndagskvällen fick nämligen Jimmie Åkesson (SD) överlägset bäst betyg av tittarna i de två av partiledardebattens fyra ämnen som mest engagerar väljarna: migration respektive lag och ordning.
Att Ulf Kristersson (M) och Isabella Lövin (MP) gjorde bäst ifrån sig i de ämnen som handlade om jobb och välfärd respektive klimat och miljö, är en klen tröst. Ingen skum sifferexercis i världen kan nämligen sudda ut intrycket av att färgen på 2018-års valrörelse är mörkbrun.
Migrationsfrågan ligger som en våt filt över den politiska debatten. Efter Socialdemokraternas hårda utspel med förslag till permanentad flyktinglag verkar hela svenska folket ha fått fnatt. Ändå är S-giren begriplig.
Lite mer än fyra månader före valet kämpar Socialdemokraterna i vass motvind. Opinionssiffrorna är katastrofala och goda råd dyra.
Så dyra, verkar det som, att partiet inte skyr några medel för att försöka vinna tillbaka de väljare som lockats till Moderaterna eller Sverigedemokraterna och deras hårda flyktingpolitik.
Med lite god vilja skulle man kunna säga att S nu försöker axla något slags demokratiskt ansvar genom att försöka oskadliggöra kaospartiet Sverigedemokraterna genom plagiering.
Jag tänker då inte bara på den politiska praktiken med hårdare flyktingpolitik, utan också på retoriken som hos alla partier under det gånga året har blivit mer rasistisk.
Det kan gå.
Det kan också gå helt åt skogen – med helt katastrofala följder för både demokratin och välfärdsstaten. Ett spel som på sista tiden fått farligt höga insatser.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
