Framtiden för svenska mjölkbönder hänger på branschens förmåga att ställa om.
”Det är i svåra tider vi prövas”, inledde Annie Lööf igår sitt jultal som i tur och ordning kom att handla om rättstaten, flyktingkatastrofen och om klimatet .
Vad hon valde att inte nämna var den förbisedda, alltmer akuta krisen för Sveriges mjölkbönder.
”Man måste vara lite besatt för att orka”, säger Bo Svensson i Loshult till Sveriges Radios Tendens.
Han och hans familj driver den sista mjölkgården i Odensjö socken. I reportaget beskriver han arbetsdagar som börjar sex och slutar vid åtta på kvällen, hela året om. Ändå är gården, som varit i släkten i fyra generationer, inte lönsam. Det är bara en tidsfråga innan familjen tvingas ge upp och sälja.
Svenssons är bara ett exempel på hur lantbrukarna drabbas av det rekordlåga priset på mjölk. Enligt statistik som LRF presenterade i höstas måste fem svenska mjölkbönder i veckan lägga ned verksamheten. Så allvarlig är krisen, som bland annat beror på rysk bojkott och låg kinesisk efterfrågan på mjölk.
Ofta brukar mejerijätten Arla pekas ut som boven i dramat. Koncernens internationella prispolicy slår ut de svenska bönderna, vars ersättning på 2,67 kronor per kilo mjölk knappt täcker produktionskostnaderna.
Samtidigt erkände nyligen Arlas Sverige-vd Henri de Sauvage att företaget agerar ”oansvarigt” med sina pengar, bland annat i samband med representation.
I längden är det naturligtvis oacceptabelt att de svenska bönderna pressas på det här viset. Men mjölkkrisen beror inte bara på utländsk konkurrens utan även på att den inhemska produktionen överstiger efterfrågan. I hela EU produceras helt enkelt för mycket mjölk.
Svensk mjölkproduktion är till exempel lika stor i dag som för 40 år sedan – samtidigt blir gårdarna både större och färre som en följd av jordbrukets automatisering.
Frågan är om gårdarna i längden kan växa mer. Enligt LRF riskerar Sverige år 2050 att stå helt utan mjölkproducerande bönder.
Om man granskar statistiken kan man se ett annat problem för svenska mjölkbönder. Trots att djurhållningen i andra delar av Europa ligger långt efter den svenska, säljer produkter som grekisk yoghurt, eller italiensk parmesanost, som smör i solsken. Tydligen är vi beredda att betala ett extremt högt kilopris för sådana varor, samtidigt som svenska bönder exporterar prispressat mjölkpulver.
Visst tvingas svenska bönder leva med kostsamma regler som deras konkurrenter saknar. Här kan göras mycket.
Men framtiden för svensk mjölkproduktion hänger också till en del på branschens egen förmåga att ställa om till produktutveckling och förädling. Kanske finns här en möjlighet att öka lönsamheten – och bara då kan landsbygden fortsätta att leva.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
