ledare Turkiets offensiv ger alla de som menar att det är bättre att ”hjälpa på plats” en chans att visa att de menar allvar. Hur ska dessa nya flyktingar hjälpas på plats? Hur ska de få en framtid i en instabil region? Är vi redo att lägga de miljarder som krävs?
Den turkiska offensiva i Syrien fortsätter med oförminskad styrka. En vecka in i konflikten har över 160 000 människor tvingats fly sina hem. Allt verkar gå enligt Erdogans planer. Han vill driva bort de kurdiska styrkorna, liksom den kurdiska befolkningen, längs gränsen mot Turkiet.
Det talas om en ”säkerhetszon” på 30 kilometer. Där ska Erdogan låta flyktingar från Syrien återvända. Turkiet har tagit emot 3,5 miljoner människor från krigets Syrien och få av dessa har integrerats i det turkiska samhället. EU har gett miljarder i stöd för att hålla flyktinglägren med sanitet, mat och sjukvård, men en stundande lågkonjunktur i Turkiet gör att Erdogan vill bli av med problemet.
Förr hade Erdogans plan kallats för etnisk rensning och hans krig för orättfärdigt. Många länder väljer också de formuleringarna i sin kritik. Men frågan kompliceras av att Turkiet är medlem i Nato. När försvarsorganisationens generalsekreterare Jens Stoltenberg twittrade om ett möte med Erdogan beskrev han det som ”Turkiets operation i norra Syrien” och talade om landets ”legitima säkerhetsintressen”.
En skandalöst slapp kommentar från Nato-chefen. Ändå något mer seriös än när Natos försvarsminstrar efter ett möte i Antalya, Turkiet, för fyra år sedan krokade arm och stämde upp i We are the world.
Ett så bisarrt kumbaya-ögonblick skulle förhoppningsvis vara omöjligt i dag.
Förr hade Erdogans plan kallats för etnisk rensning och hans krig för orättfärdigt.
Några lösa planer på repressalier tycks också finnas. Sverige tog igår ett viktigt steg genom att stoppa all export av krigsmateriel till Turkiet. USA ska införa sanktioner, men det är USA som skapat den nya krisen genom att lämna området. EU hotar med sanktioner, men saknar helt politiska instrument för att sätta press på Erdogan. Så fort EU höjer rösten hotar han med att öppna portarna för en ny våg av flyktingar över Medelhavet.
Allt för många av EU:s medlemsstater, faktiskt de allra flesta, ser hellre stillatigande på när den turkiska armén driver bort kurderna än tar risken att behöva ta emot fler flyktingar. Samma sak i USA. Trumpadministrationen har sänkt taket för flyktingmottagandet från 110 000 personer för två år sedan till 18 000 i år.
I den svenska debatten pekar allt mot att antalet som får komma till Sverige kommer att minska. Även inom socialdemokratin pågår en aktiv sådan diskussion.
Ändå är det just antalet flyktingar det nya kriget sätter i blixtbelysning. Vad ska hända med alla nya flyktingar? Vart ska kurderna ta vägen om Erdogans plan lyckas?
I nuläget tycks den största flyktingströmmen gå till Raqqa i Syrien, där det redan finns stora flyktingläger. Troligen kommer en ström av flyktingar även söka sig över gränsen till Irakiska kurdistan.
Oberoende av vilket blir det nu upp till alla de som menar att det är bättre att ”hjälpa på plats” att visa att de menar allvar. Hur ska dessa flyktingar hjälpas på plats? Var ska de bo? Hur ska de få en framtid i en instabil region?
Även här har USA minskat sina ambitioner. Det humanitära biståndet till Syrien har minskat dramatiskt på två år.
Är EU redo att gå in där? Redo att lägga de miljarder som krävs för att på allvar hjälpa miljontals människor på plats?
Behoven är i alla fall större än någonsin.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
