Internationella dagen mot könsstympning av flickor och kvinnor – Sveriges arbete och utmaningar
Den 6 februari markerar den internationella dagen mot könsstympning av flickor och kvinnor, en dag för att uppmärksamma och bekämpa en av de mest extrema formerna av våld mot flickor och kvinnor. Könsstympning är ett allvarligt brott mot de mänskliga rättigheterna och orsakar livslånga konsekvenser för de som utsätts. Trots att könsstympning är förbjudet i Sverige sedan 1982, kan vi idag konstatera att det kvarstår stora utmaningar.
För att begripa hur det kommer sig att det fortfarande finns flickor i Sverige som är i risk för könsstympning behöver vi förstå hedersnormer och deras konsekvenser för barn som växer upp i en hederskontext. Hedersnormer handlar bland annat om social kontroll och familjens rykte, där könsstympning ofta ses som ett sätt att säkra flickors kyskhet och äktenskapsmöjligheter. Dessa normer lever kvar i många delar i världen och riskerar att påverka flickors och kvinnors liv, hälsa och framtid.
Det saknas nationell samordning för att följa upp arbetet som görs
Det är en självklarhet att förebyggande insatser är avgörande för att bekämpa könsstympning och skydda flickor från ingreppet. Så länge det finns flickor som växer upp i en hederskontext kan samhället inte garantera att könsstympning inte förekommer i Sverige. Barnhälsovården och förskolan är två arenor som bör prioritera förebyggande arbete. Skolan är en annan viktig plats och spelar en avgörande roll för att identifiera och stödja flickor som utsatts för eller riskerar att utsättas för könsstympning. Elevhälsan och kuratorer måste vara utbildade för att kunna identifiera signaler och erbjuda stöd. Hälso- och sjukvården har en viktig roll i att identifiera kvinnor som har varit utsatta för könsstympning. Barnmorskor och gynekologer måste ställa frågor om könsstympning på ett respektfullt sätt och erbjuda adekvat vård. Detta är särskilt viktigt för gravida kvinnor. Allt detta är självklara saker vi alla kan enas om, tyvärr är det inte så i verkligheten.
Trots att regeringen fortsätter att ge uppdrag till olika myndigheter och material tas fram för yrkesverksamma saknas nationell samordning för att följa upp arbetet som görs. Det behövs mer omfattande utbildning för yrkesverksamma inom skola och förskola, vård och socialtjänst. Större satsningar på förebyggande arbete, att sprida kontinuerlig kunskap bland anhöriga samt inkludera män och pojkar i arbetet mot könsstympning är av oerhörd vikt om vi verkligen vill se att inga svenska flickor är i risk för könsstympning.
Den internationella dagen mot könsstympning av flickor och kvinnor påminner oss om att kampen mot detta brott och dess konsekvenser inte är över. Genom att arbeta tillsammans över professionsgränser och fokusera på utbildning, stöd och förebyggande insatser kan vi skapa en framtid där ingen flicka behöver riskera att utsättas för detta våld.
Bayan Nasih, socionom och sakkunnig inom hedersrelaterat våld och förtryck
Vanja Berggren, docent i folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet
Khadra Seerar, specialpedagog
Sara Mohammad, grundare av riksorganisationen Glöm aldrig Pela och Fadime
Luul Jama, verksamhetschef Existera
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
