Arbetsförmedlingen hotar att krascha

ledare Att hastigt stöpa om Arbetsförmedlingen genom ett gigantiskt experiment hotar att slå sönder en verksamhet som hade varit möjlig att reformera i lugn och ro.

Arbetsförmedlingen ska inte längre förmedla jobb. Enligt januariavtalet ska det uppdraget föras över till privata aktörer och snabbt ska det gå. Redan den 1 november ska Arbetsförmedlingen ha en plan för hur privatiseringen ska gå till. Under 2021 ska omläggningen vara fullbordad.

Januariavtalets punkt 18 styr vad som ska ske. Där slås det inte bara fast att verksamheten ska övergå i privat regi, utan också hur det ska gå till. Det ska inte ske med upphandling, utan genom Lagen om valfrihetssystem (LOV), där godkända aktörer ska få betalt när de lyckas förmedla jobb.

Ännu är dock de flesta detaljerna i regelverket oklara. Maria Mindhammar, överdirektör vid Arbetsförmedlingen, berättade också nyligen att det blivit allt mer ”bråttom” och att ”tiden är oerhört knapp”. Stressen förvärras av de ekonomiska neddragningar som skett inom Arbetsförmedlingen, bland annat med beslutet om att lägga ner 132 kontor.

Arbetsförmedlingen har definitivt brister, men en smart och successiv reformering hade varit möjlig.

Att ge marknaden ökat inflytande över offentlig service riskerar att skapa en sned social fördelning. Att dessutom använda LOV-systemet för att betala aktörer som förmedlar jobb är särskilt vanskligt. Orsaken är följande: Å ena sidan skulle de privata aktörerna enbart kunna få ett fixerat belopp per person som får ett jobb. Men då skulle det omedelbart uppstå vita fläckar, inte minst i Norrlands inland. Där skulle det inte bli lönsamt för företagen att etablera sig. Dessutom skulle det bli svårt för arbetslösa som befinner sig långt från arbetsmarknaden att få stöd. Det skulle vara betydligt mer lönsamt att förmedla jobb till personer med lång utbildning och goda meriter.

Å andra sidan skulle ”jobbpengsystemet” kunna bli komplext och ta hänsyn till geografi, till den arbetslöses möjlighet att få jobb, till om personen blir kvar på jobbet en längre tid och till om den arbetslöse deltar i utbildningar. Med många mål som kan ge de privata företagen rätt att casha in skattepengar öppnar dock sig möjligheten för manipulation på vid gavel. Lycksökare som vill tjäna snabba pengar skulle snabbt erbjuda sina tjänster, men kvaliteten på insatserna skulle bli lidande.

Den som tycker att dessa farhågor är överdrivna bör påminnas om de småskaliga LOV-försök som redan har gjorts. Sverige har tidigare testat både etableringslotsar och jobbcoacher. Den som vill ta reda på vad som hände rekommenderas att läsa Expressens rapporter om ”grov organiserad brottslighet”, om ”oseriösa företag” som lyckades få betald för alla tänkbara insatser, till om med ”healing” – och om vad som skedde när katastrofen till sist inte gick att förneka, nämligen att systemen ”begravdes” i all hast.

Ibland nämns en tredje lösning: Ja till LOV och en privatisering av Arbetsförmedlingen, men med stenhård kontroll av företagen och detaljerade anvisningar av vad de får använda skattepengarna till. Men det vore som att låta DDR komma in genom köksingången. Kontrollen skulle ta död på varje spår av innovativa idéer. De privata företagen skulle förvandlas till att aktörer som enbart gör exakt det som staten kontrollerar att de ska göra. Kontrollapparaten skulle inte heller vara gratis. Och förstås skulle skattebetalarna få stå för notan.

I elfte timmen diskuteras nu också en fjärde möjlighet, nämligen att kommuner skulle kunna få bilda aktiebolag för att sköta jobbförmedling. Det skulle mildra problemet med vita fläckar, men utan att lösa de stora knutarna. Därmed skulle vi också få den något säregna konstruktionen att stat och kommun skulle förbjudas att förmedla jobb, men däremot inte offentligt ägda bolag. Så knasigt skulle det kunna bli när januariavtalet upphöjts till politikens högsta sanning.

Arbetsförmedlingen har definitivt brister, men en smart och successiv reformering hade varit möjlig. Nu får vi istället en hastig LOV-revolution efter krav från Centern. Som synes bör emellertid kritiken inte reduceras till att enbart handla om privat eller offentligt. Sedan länge anlitar Arbetsförmedlingen privata företag. Det har i många fall fungerat bra. Men att lägga ut insatser och utbildningar på anbud är en sak. Något helt annat är att ersätta hela den rådande konstruktionen med ett gigantiskt LOV-experiment.

Från vänster kommer väntad kritik mot att marknaden ska styra mer. Mer besynnerligt är att de som påstår sig vara konservativa inte hörs i debatten. Var håller Moderaternas samhällsbevarande falang hus? Har den helt ätits upp av Stureplansakademin? I andra sammanhang brukar ju konservativa ogilla radikala och snabba förändringar på lösa grunder. Det är inte svårt att föreställa sig hur konservatismens andlige fader Edmund Burke mumlar i sin grav: If it ain’t broke, don’t fix it.