Arbetstagare från andra delar av världen är inget hot mot Sverige, tvärtom.
Debatten om arbetskraftsinvandringen borde handla om att göra det enkelt och tryggt för människor från andra delar av världen att komma till Sverige och jobba. Men präglas alltför ofta av populism som antingen ställer arbetstagare mot varandra eller struntar i deras rättigheter. Det är dags för en människovärdig debatt om en av vår tids största utmaningar.
I veckan presenterade Socialdemokraterna och LO tio gemensamma ordningsregler för svensk arbetsmarknad. De vill att svenska kollektivavtal, med löner och arbetsvillkor, ska gälla för alla som arbetar i Sverige. Det ska inte spela någon roll varifrån arbetstagaren kommer eller var arbetsgivaren är registrerad.
En sådan grundsyn är viktig för att undvika att människor som söker en framtid i Sverige utnyttjas när de kommer hit. De nya reglerna för arbetskraftsinvandring, som infördes 2008, har tyvärr ofta missbrukats av giriga arbetsgivare. TCO, som i grunden är positivt till reformen, har till exempel konstaterat att många migrerade arbetstagare befinner sig i en utsatt position och arbetar för låga löner i en dålig arbetsmiljö.
Då är självklart lösningen att stärka arbetstagarnas rättigheter och att skärpa kontrollen av arbetsgivarna. Men LO och Socialdemokraterna går längre än så. ”Press nedåt på löner och villkor ska stoppas genom att arbetskraftsinvandringen tar hänsyn till utvecklingen på arbetsmarknaden”, skriver de.
I praktiken innebär det att Socialdemokraterna och LO vill återinföra reglerna som innebar att arbetskraftsinvandringen användes som ett reglage på svensk arbetsmarknad: Mindre arbetskraftsinvandring när arbetslösheten är hög och vice versa. Det är en olycklig väg som ställer människor mot varandra – ja rentav antyder att det är arbetskraftsinvandringens fel om arbetslösheten ökar.
Socialdemokraterna och LO borde hålla sig för goda för det och i stället ägna all sin kraft åt att se till att ingen människa, oavsett ursprung, utnyttjas på svensk arbetsmarknad. Först då blir deras tal om ”ordning och reda” trovärdigt.
I andra änden av den politiska debatten finns högerkrafterna som tolkar varje inskränkning av arbetsgivarnas makt som ett sätt att försöka stoppa arbetskraftsinvandringen. För dem spelar det ingen roll hur människor har det på jobbet eller om lönen räcker till ett anständigt liv. Det är en cynisk syn på människor som göms bakom vackra ord om att alla ska kunna röra sig fritt.
Arbetskraftsinvandringen är utan tvekan en tillgång för Sverige. Nya människor med nya erfarenheter är alltid av godo för ett land. I vissa delar av Sverige är till och med invandringen en förutsättning för överlevnad: När befolkningen minskar och blir äldre – då allt färre ska försörja allt fler – behövs inflyttning från hela världen.
Kör inte debatten om arbetskraftsinvandringen i populistdiket. Arbetstagare från andra delar av världen är inget hot mot Sverige, tvärtom. De är lika mycket värda som alla andra och ska självklart omfattas av samma rättigheter och skyldigheter. Hur kan dessa två grundläggande tankar om anständighet vara så svåra att förena på svensk arbetsmarknad?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
