Under mottot Tryggt och Snyggt sopar Moderaterna inte bara undan skräp som lattemuggar och engångsgrillar. Parkbänkar byts mot kaféstolar och nolltoleransen riktas inte bara mot graffiti och affischering – utan även människors boenden.
Nyligen vräktes ett 100-tal personer från sina hem i Helenelund. Innan dess vräktes de från både Flemingsberg och Högdalen. Utan att sätta situationen i en historisk kontext kantad av xenofobi eller ha en politisk handlingsplan bestämmer sig de moderata allianserna i Stockholmsområdet för detta.
Det vi trodde var samhällets ansvar har ersatts av medmänsklig solidaritet, för någonstans måste människor bo. Grupper som Cyklopen, Solidaritet för 17, Ingen Människa är Illegal samt enskilda individer och företag sörjer för att tillsammans med de berörda försöka förbättra deras situation. Var i våra politiska partiers bostadspolitik syns de hem- och bostadslösa?
Våra hus, hem och städer förmedlar visioner och kommunicerar vilket samhälle vi lever i – en slags politik i sten. Eftersom det är värderingar och politik som bestämmer städers utseende och funktion är det viktigt att komma ihåg att det som styr bostadspolitiken inte är eviga värden. Frågor om vem som får synas och varför; vem som har rätt till marken är viktiga för att försöka förstå rådande politikers prioriteringar och användandet av våra gemensamma medel. Till exempel i relation till de så kallade kåkstädernas accepterande eller kriminaliserande. Vem räknas när platser benämns som ohållbara eller outnyttjade och för vilka ska de vara nyttiga, trygga, jämlika?
Tryggt och Snyggt myntades år 2006 av Moderaterna i Stockholm och används som ett mantra för hur Stockholm och andra kommuner ska skötas som om det vore en självklar önskan för oss alla. Och det är en lättköpt retorik, för vem vill inte känna sig trygg och ha det vackert omkring sig? Men din trygghet är inte självklart min trygghet.
Debatten om kåkstäderna behandlas som om bosättningar vore ett nytt fenomen. Men tältläger av olika slag som inte passar in i den funktionalistiska stadsplanen har funnits i städer och dess utkanter runt om i Sverige sedan slutet av 1800-talet, och runtom i Europa sedan tidig medeltid. Städers självbild skapas av dem som har makten att påverka det kollektiva minnet genom att skriva in vissa fenomen i historien och utesluta andra. Att skriva ut tältläger ur stadens historia är ett effektivt sätt att osynliggöra en del av vår kultur.
Innan Högdalen, och i än större skala, är Hammarby Sjöstad ett stadshistoriskt närliggande exempel på hur Stockholm och dess invånare städats bort. Hammarby Sjöstad hette tidigare Lugnets industriområde och var ett ganska odefinierat område där en blandad befolkning bodde; vissa drev små företag; andra återvann metaller, kanske någon smugglade sprit. I slutet av 1990-talet började totalsaneringen av Lugnet och samtliga boende vräktes. Även om många fick nya hem klarade inte alla av att leva i de boendeformerna som erbjöds.
För att husera och planera för oliktänkande och olikvarande behöver vi lyfta saker i historien som uteslutits. Om vi inte värnar om att minnas kan fascistiska krafter skriva om historien så att den passar deras ändamål. Med vilka konkreta politiska lösningar kommer våra partier ta ansvar för bostadsfrågan i kommande val till att även täcka Sveriges 34 000 hemlösa och oräknade EU-migranter? Och ta historien i beaktning? Som nation har vi trots allt skrivit under på att det är en mänsklig rättighet att ha ett hem. Lugnet och tältlägren i Högdalen och Helenelund måste vara del av vårt nationella minne.
Mariana Alves, forskare vid Arkitektur- och Designcentrum
Thérèse Kristiansson, forskare vid Arkitektur- och Designcentrum, från arkitektur- och konstkollektiven The New Beauty Council och MYCKET
Annika Enqvist, från arkitektur- och konstkollektivet The New Beauty Council
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
