Många socialdemokrater drömmer om en tid med ett fogligt vänsterparti som inte kräver reellt inflytande. Det är hög tid att inse att den tiden är borta och inte kommer tillbaka.
Vänsterpartiet SF har lämnat den danska regeringen efter en strid om en delprivatisering av det statliga energibolaget Dong. Det är en unik händelse, i modern tid har inget annat nordiskt vänsterparti lämnat ett regeringssamarbete i förtid. Som svensk vänsterpartist har jag förstås följt den danska utvecklingen noga. Vi har ett gott samarbete med bägge vänsterpartierna i Danmark, Enhetslistan och SF.
Det finns mycket som talar för att SF hamnade snett från början när de skulle ingå i regering. Som jag ser det har partiet gjort flera misstag på vägen mot förra veckans dramatik.
I god tid före valet bildade SF en nära allians med Socialdemokraterna, ofta kallad SSF.
Regeringsmakten i sig blev ett primärt mål, och det tillsammans med ett mycket nära samarbete med Socialdemokraterna suddade ut delar av partiets vänsterprofil och partiet tappade stora delar av sitt väljarstöd redan före valet.
För att bilda regering krävdes att SSF regerade ihop med Radikale Venstre, ett tydligt borgerligt parti inte minst inom den ekonomiska politiken. Det är ingen tvekan om att det är SF:s politik och visioner som fick kompromissas bort när ett borgerligt parti togs in i regeringen och när denna regering dessutom har tvingats till samarbete med andra borgerliga partier. Det har lett till att delar av politiken på välfärds- och skatteområdet haft tydliga borgerliga drag.
Frågor om privatisering har en särskild betydelse för vänsterpartier. Att sälja ut gemensam egendom på energiområdet till ett skattetrixande amerikanskt investmentbolag blev helt enkelt för mycket för SF:s medlemmar och väljare. Vänsterpartier som privatiserar går emot något grundläggande i den egna ideologin.
Vänsterpartiet har just för att undvika sådana risker från början tydligt deklarerat två viktiga saker: vi kommer inte att delta i en regering som fortsätter dagens privatiseringspolitik, och vi tror inte på att delta i en regering med borgerliga partier.
Vi går dessutom till val på vår egen politik. De borgerliga skribenter som jämför SF med Vänsterpartiet har antingen missat vad SF:s problem består i, eller vad Vänsterpartiet sagt. I den svenska politiken är det inte Vänsterpartiet som är på väg att göra om SF:s misstag.
De – borgerliga eller socialdemokrater – som i dag vill göra poängen att SF:s fall visar att vänsterpartier inte kan sitta i regering över huvud taget har missat något ännu större. Det finns inget skandinaviskt land där det går att få till en progressiv regering utan att ta med ett vänsterparti. Alternativet till vänstern är samarbete högerut. Sverige är faktiskt det enda land i Norden där ett vänsterparti inte suttit i regering. Och om inte Fredrik Reinfeldt vunnit valet 2006 hade vi redan varit där.
De flesta vänsterpartier som suttit i regering har också fått viktiga saker gjorda. Den norska regeringen 2005–2013 satte stopp för privatiseringarna, lyckades nå full förskoletäckning och var ett av två länder i Europa som minskade inkomstklyftorna. Det andra landet som lyckats med det är Finland, där Vänsterförbundet har pressat på för ett rättvisare skattesystem och starkare socialt skyddsnät. Vänstern på Island var absolut nödvändig för att inte hela landet i likhet med högerns Grekland skulle ställas under utländskt diktat. Också vänstern i Danmark har lyckats med viktiga saker: SF har varit centralt för satsningarna på klimat- och energiområdet.
SF är i kris. Men den danska vänstern är stark. Enhetslistan är tillsammans med den isländska vänstern Nordens starkaste vänsterparti. De har inte blivit det genom att agera stödparti åt regeringen, utan genom att vara en radikal och frispråkig opposition som bara har gjort upp med regeringen när de har kunnat dra politiken till vänster. Det är ett intressant exempel på vad som skulle kunna ske i Sverige om S och MP skulle utestänga Vänsterpartiet från regeringen efter en rödgrön valseger 2014.
Vänsterpartiet vill regera. Inte för makten i sig, eller för att det är del av något spel om medial status. Våra skäl är politiska. Världen står inför stora ekonomiska och ekologiska utmaningar. Ett skäl till att Europa är i ekonomisk och demokratisk kris är att högerns naiva marknadsliberalism fått fritt spelrum alltför länge. Vi har ansvar för att Sverige går en annan väg. Dagens arbetarrörelse är beroende av om det finns vänsterpartier som ser klart och växer. Det är bara i regeringsställning som vi verkligen kan vara med och forma politiken. Vi styr redan en stor del av landets kommuner, oftast med S och MP, men för att vända utvecklingen krävs makt på riksnivå.
Ur det perspektivet är regeringsmedverkan förr eller senare absolut nödvändig. Och därför är inte ens den bittra situation där SF i dag befinner sig något som avhåller oss från att försöka. Däremot ska man förstås lära av de misstag som andra gör.
Många socialdemokrater drömmer likt Håkan Bengtsson om en gammal tid med ett fogligt vänsterparti som inte kräver reellt inflytande, det är hög tid att inse att den tiden är borta och inte kommer tillbaks.
Aron Etzler, partisekreterare Vänsterpartiet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
