Jag väljer att berätta om min nykterism för att jag vill vara tydlig med mitt beslut. Och för att jag tror att jag inte är ensam om att fundera över min alkoholkonsumtion.
För några dagar sedan skrev jag ett blogginlägg om varför jag valt att bli nykterist. Det var nervöst att publicera det, men jag togs emot som av en varm famn. Inte ett enda ifrågasättande, bara uppmuntran och lyckönskningar. Jag fick genast mejl av personer i den mediala och politiska sfären som fattat samma beslut och som lovade att stötta mig om det behövs.
Varför var jag så skraj för att berätta om min nykterism? Varför kändes det som om jag skulle blotta mig totalt och bjuda in människor i mitt allra mest privata?
Förmodligen för att jag är kvinna, tänker jag. Alkoholen har en självklar plats i manlighetsmyten. Det är ingen fara för en snubbe att festa till rejält. Det är bara för honom att sova ruset av sig och komma igen – för det vet ju alla att snubbar kan ta sig en bläcka ibland. Inte är det något konstigt med det.
Även när alkoholen beskrivs som ett problem tenderar perspektiven att bli manliga. Det manliga geniet som skriver som en gud och super bort sina deadlines. Eller den ensamma och isolerade mannen som har förlorat både jobb och familj i alkoholens klor.
Kvinnors förhållande till alkohol är långt mer osynliggjort. Antingen skildras alkoholen som vår accessoar – hur vi sitter och dinglar med benen i en bar medan vi sippar på en cosmopolitan. Eller så kan berättelsen sträcka sig till att konstatera att det där med bag in box-vin nog inte är så hälsosamt för dubbelarbetande kvinnor. Det blir så lätt att gå till boxen och ”skvätta” för att koppla av.
När kända kvinnors alkoholproblem når offentlighetens ljus får de helt andra proportioner än kända mäns. En känd alkoholiserad man fortsätter att i första hand vara känd i sin profession. Så enkelt kommer inte kända alkoholiserade kvinnor undan. Deras problem ses som en helt annan pinsamhet, ett tydligt bevis på ”dåliga nerver”.
Kvinnor plus alkohol är en addition som egentligen bara kan sluta med skam, enligt könsmyterna som säger att kvinnor ska vara mer ansvariga, mer försiktiga och över huvud taget gå omkring här i världen som skötsamma, kontrollerade ladies.
Jag valde ändå att berätta om min nykterism, för att jag ville vara tydlig med mitt beslut. Och för att jag tror att jag inte är ensam om att fundera över min alkoholkonsumtion.
Jag vet inte om min nykterhet blir livslång, jag skulle snarare vilja kalla den ett uppehåll för överskådlig framtid, som har varat i en månad nu. Det kan verka som en kort tid men det har varit jul och nyår sedan dess, tusen fester, så jag har fått testa min nykterism.
Ja, jag slutade så klart dricka för att mitt förhållande till alkoholen var problematiskt, eller seglade upp som min största ångestkälla under hösten. När jag drack hade jag ångest för att jag kände mig full och när jag inte drack hade jag ångest för att jag tyckte att jag drack för mycket.
Sådan ångest föds inte ur ingenting, har man ångest över sitt drickande bör man se upp med sitt drickande. För mig var det nog så att festandet blev en utväg, något så simpelt som avkoppling. Jag jobbar väldigt hårt och är tidvis väldigt pressad i offentligheten. Samtidigt lever jag själv – det är ingen där hemma som väntar och tar emot mig.
Att tillbringa tid på restauranger och i barer blev inte bara ett sätt att äta, dricka och umgås med mina nära och kära. Det blev också ett sätt att göra något annat än att jobba, att ha ett liv vid sidan om samhällsdebatten. Jag kände mig ibland ”duktig” som gick ut, som inte bara satt klistrad framför datorn.
Jag kunde ju så klart ha gjort det nykter. Men jag drack alltid när jag var ute. Och jag drack oftare och jag drack mer. Ibland blev jag för full, så att jag kände att jag tappade kontrollen. Det väckte en enorm ångest. Men samtidigt: har det hänt en gång kan det hända igen. Det blir inte lika hemskt nästa gång, det blir välbekant snarare.
Till slut, när jag hade varit full en gång för mycket (i mitt tycke) valde jag alltså att sluta dricka helt. Inget starkare än lättöl och lättcider. Direkt när jag bestämt det, och berättat för de som står mig nära, släppte lite av ångesten. Jag kände en enorm lättnad. Sedan följde några dagar när jag nästan var nyfrälst, gick som på små moln och kände mig toppen.
Nu är det mer vardag, nu är det inte längre lika enkelt. Jag har inte svårt att hålla mig från alkoholen men jag undrar lite vad min nykterism ska göra med mitt sociala liv. Jag är lite rädd att andra ska tycka att jag moraliserar bara genom att ha fattat det här beslutet. Och jag undrar om det verkligen går att ha lika kul som i en bar vid midnatt, då man har druckit perfekt mycket (eller lite, beroende på hur man ser det).
En sak jag var orolig för, som inte har visat sig stämma, var att jag skulle bli tråkigare. Jag går fortfarande ut på krogen och jag är fortfarande samma person, jag märker att folk fortfarande har roligt med mig, fast jag inte dricker.
Jag behöver alltså inte alkoholen för att vara mig själv. Däremot behöver jag rädda mig själv från alkoholen. I det beslutet är jag varken kvinna eller skamlig – bara en människa som vill ha ett så bra liv som möjligt.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
