Flyktingkrisen har kastat ljus över en sektor som vi väntar oss ska fungera men sällan diskuterar – den sociala barn- och ungdomsvården, skriver Åsa Regnér, barn-, äldre och jämställdhetsminister.
När jag tillträdde som barn- äldre- och jämställdhetsminister blev jag snabbt varse de brister som under en längre tid byggts upp inom den sociala barn- och ungdomsvården. Det kan bland annat förklaras med att trygghetssystemen har urholkats under ett antal år vilket lett till större tryck på socialtjänsten i stort.
Dessutom har den höga ungdomsarbetslösheten lett till ytterligare belastningar på socialtjänsten. Ett antal i och för sig vällovliga förändringar i socialtjänstlagen har lett till att kraven på dokumentation och kontroll ibland hamnat i förgrunden framför det sociala arbetet.
För första gången någonsin har därför regeringen satsat riktade pengar på den sociala barn- och ungdomsvården och inlett en diskussion om en förnyelse av socialtjänstlagen samt om förutsättningarna i stort för socialt arbete i framtiden.
Läget har förändrats. Sedan några månader har vi en situation där flera tusen barn i veckan flyr ensamma till Sverige. I Sverige ska vi behandla alla barn lika. Barn som inte har föräldrar som kan tillvarata deras intressen eller av andra skäl behöver samhällets hjälp, vård och stöd ska vi gemensamt ta ansvar för.
Därför har vi sedan 2006 en ordning som innebär att ensamkommande barn som kommer till Sverige placeras direkt i en kommun. Där finns bäst förutsättningar för att ge barnet tillgång till trygghet, skola och en vettig fritid. När lagen infördes kom strax under 1 000 barn per år.
Hittills i år har det kommit över 30 000 ensamkommande barn till Sverige. Varje barn har sina egna förutsättningar och sin unika historia. Det vi vet är att många av barnen är målmedvetna och studiemotiverade. Jag vill ge dessa barn möjlighet att förverkliga sina mål. Samtidigt har jag, tillsammans med de kommunala huvudmännen, ansvar för att uppmärksamma andra barn som har behov här och nu.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) som är den myndighet som har ansvar för krishantering larmar tydligt och berättar i sina rapporter om ett system i gungning. Dessutom larmar Inspektionen för vård och omsorg (IVO) om ärenden som inte tas omhand i tid och placeringar som fördröjs.
Det betyder att barn utsätts för riskfyllda situationer. Vi måste se till att systemen håller om vi ska ha en välfärd att erbjuda, såväl barn på flykt som andra barn. Vi ska inte bara ta emot barn, vi ska också ta hand om dem.
I mitt arbete möter jag många kvinnor och ibland män som jobbar inom den sociala barn- och ungdomsvården. De kommer med kreativa förslag och föreslår smarta lösningar. Regeringen har också fattat ett antal beslut om till exempel nationell introduktion för anställda, vidareutbildning av chefer och satsat medel på kompetensutveckling. Samtidigt satsar regeringen stora summor på kommunerna, dels i riktade statsbidrag enligt ovan och dels 10 miljarder genom överenskommelsen med de borgerliga partierna.
Därutöver presenterar den nationella samordnaren kontinuerligt förslag till förbättringar inom området som kommer behöva tas omhand.
Det är tydligt att den stora flyktingtillströmningen har inneburit stora påfrestningar på många samhällssystem, inte minst på den sociala barn- och ungdomsvården. Den behöver tid och möjlighet för återhämtning för att säkerställa barns bästa och rättssäkerhet. Samtidigt är det också tydligt att ljuset har riktats mot en sektor i samhället som vi väntar oss ska fungera men sällan diskuterar.
Att se möjligheter i detta, att lyssna till alla kompetenta medarbetare och till barnen det gäller, är den bästa vägen framåt. Barns bästa är en av regeringens främsta prioriteter och därför bör vi ta chansen att förbättra det som tidigare inte fungerat.
Åsa Regnér, barn-, äldre och jämställdhetsminister
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
