Ledare Det är rimligt att ställa krav på kollektivavtal för företag som jobbar med assistans. Dessutom måste reglerna för att anställa anhöriga skärpas.
Häromveckan skrev Försäkringskassans generaldirektör Nils Öberg på DN Debatt om allvarliga oegentligheter och om mycket grov brottslighet inom personlig assistans. Det är inte första gången organiserad kriminalitet och personlig assistans kopplas samman. Säkert inte heller den sista.
Även denna gång kom de vanliga reaktionerna. Företrädare för brukare upprörs av att Försäkringskassan ifrågasätter deras behov, assistansföretag efterfrågar tydliga spelregler och de få politiker som ger sig in i debatten ett valår vill ha fler kontroller. Nu i form av en LSS-inspektion med Skolinspektionen som förebild.
I alla tre fall är det Försäkringskassan som blir måltavla för kritiken. Det är missriktat.
fusk inom personlig assistans ofta handlar om utebliven leverans snarare än överdrivna behov
När fusk med personlig assistans började uppmärksammas i media runt 2010 var det i allmänhet brukarna själva som stod i fokus. Det handlade om personer som simulerade eller överdrev sina behov. I dag ägnar Försäkringskassan mer energi åt att granska bolagen inom assistansen.
Det är hög tid.
Försäkringskassan konstaterade självkritiskt i en rapport från 2016 att assistansersättning ”länge jämställts med andra förmåner, där det är tydligt att det endast finns två parter”. Det var ett allvarligt misstag. I sjukförsäkringen går pengar från Försäkringskassan till den försäkrade. Så går det inte till inom personlig assistans. Där finns en tredje part: företaget eller kommunen som utför assistansen. (Det ska dock sägs att kommuner sällan är föremål för brottsutredningar för fusk med assistansersättning.)
Det här gör att fusk inom personlig assistans ofta handlar om utebliven leverans snarare än överdrivna behov. I flera av de fall som uppdagats har det funnits ett assistansbehov, men de assistanstimmar som skattebetalarna stått för har aldrig utförts av någon assistent. I flera fall handlar det om anhöriga till brukaren själv.
Här krävs omprövning. För det första är det rimligt att ställa ordentliga krav på arbetsvillkor – kollektivavtal – för företag som verkar inom området.
För det andra måste systemet där en brukare eller en anhörig själv kan starta ett företag för att driva sin assistans inom familjen ses över. Det är en närmast unik företeelse inom svensk välfärd. Kan vi göra på något annat sätt?
För det tredje måste reglerna för att anställa anhöriga som assistenter skärpas. Det finns fall där det är lämpligt med anhöriga som assistenter, men de bör då anställas genom kommunen och i vilket fall inte via ett företag som brukaren har direkt inflytande över.
Både brukarorganisationer och seriösa företag signalerar nu att de vill vara med och ”slänga ut de kriminella ur systemet”. Det återstår att se om det denna gång räcker för att skapa nya regler som fokuserar mer på rätten till assistans än på rätten att driva assistansföretag.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
