Om människor med funktionsvariationer ska känna trygghet samtidigt som medborgarna ska ha tillit till att systemet inte missbrukas behöver assistansen avprivatiseras.

Personlig assistans är en rättighetslag som öppnat dörrarna för tusentals funktionsvarierade människor. Men ska assistansen långsiktigt stå stabil behöver det bli betydligt mer ordning och reda.

Privatisering, tillsammans med en rad nyliberala reformer har inom assistansen korsats med varandra och skapat en stor gråzon med direkt ekonomisk brottslighet och utnyttjande som är svår att kontrollera.

Detta har regeringen inte löst när den nu lovar att ändra lagen  och frysa beslut om omprövningar av timmar, sedan Försäkringskassan slagit larm.

År 2015 hade totalt 20 174 personer personlig assistans enligt LSS, visar Socialstyrelsens rapport.

Sedan 2007 har antalet personer som beviljas assistans ökat med 30 procent. Också antalet timmar ökar. År 2007 hade 56 procent minst 20 timmar personlig assistans per vecka, år 2015 har andelen vuxit till 82 procent..

Det kan bero på att behoven blivit allt mer omfattande, men timmarna ökar snabbare för de som valt en privat anordnare. enligt Dagens Arenas granskning.  Med hjälp av jurister kan privata bolag driva upp antalet assistanstimmar.

Också vid byte från en kommunal till en privat anordnare ökar antalet timmar och assistansbolagens vinster.

All offentlig verksamhet ska utföras så att de som betalar för den är villiga att fortsätta betala. Näringslivet har hittat många fiffiga sätt att få ut mesta möjliga av skattebetalarna, med Nya Karolinska sjukhuset som ett avskräckande, kostnadsdrivande exempel.

Men även assistansen styrs enligt samma otydliga principer. Och här är forskningen glasklar: När två bestämmer och en tredje betalar blir systemet jättedyrt, vilket Laura Hartman visade i sin SNS-rapport om konkurrensens konsekvenser.

  • Privata assistansbolag har idag cirka 65 procent av marknaden och kommunerna 25 procent.
  • 2002 hade kommunerna nära 70 procent av marknaden och de privata strax under 20 procent.

Samtidigt har kostnaderna för assistansersättningen ökat från 7,5 miljarder år 2002 till 29, 8 miljarder år 2015.

Äldreomsorgen är inte lagskyddad rättighet och här ser utvecklingen annorlunda ut: 2016 utgjorde andelen över 65 år 11,3 procent av befolkningen, en dryg miljon människor.

  • Gruppen växer men kostnaderna för äldrevården sjunker och ligger idag på cirka 2,2 procent av BNP. (1993 med betydligt färre äldre fick äldreomsorgen 2,6 procent av BNP.)
  • Kostnader för funktionshinder (med runt 20 000 – 30 000 brukare) ligger på 2,1 procent av BNP.

Om regeringen var verkligt djärv skulle den snabbt föreslå en återreglerad och avprivatiserad assistans.

Äldre multisjuka har med andra ord mycket sämre möjligheter att få den hjälp de behöver. Lika behov behandlas inte lika.

Den utredning om brottslighet i välfärdssystemen som överlämnats till regeringen har dock inga konkreta förslag för just assistansbranschen. Den tar inte upp de problem branschen skapar just genom privatiseringen, med många möjligheter att fuska och dåliga möjligheter till insyn.

Nu skapas en stor skattesänkargrupp i riksdagen, där (M) och (SD) tar täten. Sacos ordförande Göran Arrius kritiserar politikerna för att tiga om de stora välfärdskostnader som väntar och slår fast att de inte vill betala. Hur ska välfärdsstaten hantera detta? .

Lappa och laga räcker inte.

Om regeringen skulle vilja vara verkligt lojal med lagens syften och sin egen önskan om ordning och reda skulle den inte tillåta så många konkurrerande lagstiftningar som både driver kostnader och brottslighet inom välfärdssystemen.

Om den var verkligt djärv skulle den snabbt föreslå en återreglerad och avprivatiserad assistans. Om oppositionen både värnade skattebetalarna och de funktionsvarierade skulle de säga ja.

Låt fler få veta – tipsa Dagens Arena