Bild: Wik
Det verkar pinsamt även för en högerregering att erkänna att dess politik är till för dem som redan har en hel del pengar. Därför klamrade sig Jan Björklund fast vid arbetsmarknaden när han och LO-ordföranden Wanja Lundby Wedin debatterade rut-avdraget i SVT:s Agenda i söndags. Man frågar sig varför den sittande regeringen inte tycks ha några andra arbetsmarknadspolitiska visioner för invandrare än att skaffa dem städjobb. Varken rut- eller rot-avdraget handlar i grunden om arbetsmarknad, utan om att vi ska fortsätta subventionera redan välbeställda människors borgerliga livsstilsprojekt.
Bara 107 låginkomsttagande ensamstående hushåll med barn har gjort rut-avdrag i Sverige, enligt SCB:s statistik. Om vi tittar på höginkomsttagande ensamstående föräldrar – de som tjänar 326 969 kronor per år eller mer – hamnar siffran på 1 726 stycken. Kärnfamiljer med höga inkomster är de som leder rut-ligan. 20 588 har begärt avdrag. Siffrorna talar sitt tydliga språk. Alla vi skattebetalare subventionerar medel- och överklassens livspussel. En gissning är att siffrorna skulle vara snarlika om kartläggningar om rot-avdraget gjordes. För att bygga om i sitt kök måste man först ha råd att äga en lägenhet.
Ett vanligt feministiskt argument för rut-avdraget är att kvinnors arbete värderas sämre eller inte alls. Varför är rot okej men inte rut? Kvinnor har av tradition arbetat med sådant som pågår konstant men som inte riktigt synts. Maten äts upp, golven blir skitiga igen och tvätten smutsig, den skinande diskbänken fylls snabbt med en ny hög av disk. Städa kan vem som helst göra, har man ansett. Och då skulle en skattefinansiering av hushållsnära tjänster höja städyrkets status. Men det är inte hela sanningen. Att städa har så låg status, det anses så tråkigt och sådant slöseri med tid, att om man kan slippa så gör man det. Varför städa alls när man kan läsa en god bok, ägna tid åt sina barn eller vänner?
Det finns de som behöver statliga subventioner för att underlätta sina liv, de som inte har råd att köpa sig service. Det är fullt möjligt exempelvis pensionärer och ensamstående föräldrar med låga inkomster bör få rabatterad städhjälp. Men de som har pengar kommer alltid att kunna köpa sig tjänster som underlättar deras liv. Och som det är nu har medel- och höginkomsttagarna redan gynnats oerhört genom alla skattesänkningar och den nästan obefintligt låga räntan. De behöver inte skämmas bort ännu mer.
Rut-avdraget handlar till syvende och sist om en ideologisk strid om hemmet och familjen. Just nu subventionerar vi borgerliga ideal om den lilla familjens alltid renskrubbade ordentliga hem. Det är dags att ta ställning för lite skit i hörnen. Ett rent hem kan vara trevligt att komma till, men det är ingen mänsklig rättighet att få det subventionerat med skattemedel.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
