Åternationalisera bilprovningen!

Gästkrönika Avregleringen av bilprovningen är ett av de märkligaste politiska besluten under de senaste decennierna. Det menar professor Lennart Erixon efter egen empirisk undersökning i ämnet.

När jag närmade mig den bilbesiktare som jag alltid anlitar blev jag lite osäker – har de bytt namn? Kollade mina mejl. Av misstag hade jag beställt tid hos en konkurrent i samma lilla industriområde i en liten förort till Stockholm. På väg till den rätta bilbesiktningen reflekterade jag förnumstigt över det samhällsekonomiska värdet av att ha två bilbesiktningar så nära varandra.

Efter att ha irrat omkring i industriområdet i tio minuter var jag tvungen att slå på GPS:n för att inte bli försenad. Till slut fick jag det befriande beskedet – du har nått din slutdestination. Jag hade kört förbi stället flera gånger utan att se den diskreta skylten: Bilbesiktning.

Jag lämnade bilen på den trånga parkeringsplatsen men stannade kvar i dörröppningen till det allt annat än glassiga och coronasäkrade kontoret. En man bakom en dataskärm konstaterade att jag inte hade bokat någon besiktningstid. Jag frågade: är inte det här Avregleringsvägen 14 (fingerat namn)? Nej det är Avregleringsvägen 13. Du ska till bilbesiktningen i huset bredvid.

Det fanns alltså tre bilbesiktningar i samma industriområde. Två av dem låg vägg-i-vägg.

Det fanns alltså tre bilbesiktningar i samma industriområde. Två av dem låg vägg-i-vägg. Jag följde den ännu mindre skylten Bilbesiktning vid Avregleringsvägen 14, passerade igenom en smal grind och parkerade bilen på en parkeringsplats som var ännu mindre än den på Avregleringsvägen 13.

Överetableringen av bilbesiktningsfirmor i området var tur för mig. Jag hade säkert backat på någon annan bil och fått körförbud för min begagnade Nissan redan vid en okulär besiktning om kundtillströmningen varit större. Med tanke på covid-19 och min, inte bilens, ålder avböjde jag artigt erbjudandet av en vänlig anställd att invänta domen över min ögonsten inomhus.

Avregleringen av bilprovningen 2010 är ett av de märkligaste politiska besluten under de senaste decennierna. En kundanpassning är inte önskvärd i det här fallet. Det borde finnas en klar intressekonflikt mellan företag och kund vid bilbesiktningar. Kontrollanten ska ju beakta trafiksäkerheten medan kunden bara vill att bilen ska bli godkänd så lättvindigt och fort som möjligt.

Om min bil hade fått körförbud hade jag säkert muttrat något om att jag ska anlita min gamla bilbesiktare nästa gång. Och som ägare av ett bilbesiktningsföretag hade jag kanske fallit för frestelsen att tumma på kraven för att få behålla kunden.

En artikel från 2019 i Smedjan (Timbros nätmagasin) med rubriken ”Olyckskorparna hade fel om avregleringen av bilprovningen” erbjuder paradoxalt nog argument för att återförstatliga bilbesiktningen. Artikeln, som är författad av en forskningsledare på Statens väg- och transportforskningsinstitut (Johan Nyström), nämner att de tre största företagens marknadsandel på 80 procent har varit stabil sedan 2017, andelen underkända personbilar har ”en något avtagande trend” och att en studie baserad på svenska data visar att den konkurrens som trots allt råder har gjort det lättare att få sin bil godkänd.

Han lägger också till att priset ökat mer än inflationen efter avregleringen. Jag betalade 459 kr för den snabba besiktningen av min bil. Mot bakgrund av den frimodiga rubriken utgör slutsatserna i artikeln ett antiklimax –”reformen har haft en del goda effekter” genom att ”tillgången på besiktningsstationer har ökat” och ”kvaliteten på själva besiktningen är av allt att döma god”.

Betydligt djärvare blir författaren när han behandlar ”en viktigare fråga”. Hans överraskande förslag är att den obligatoriska fordonsbesiktningen bör avskaffas. I väntan på denna slutgiltiga avreglering kommer jag nog att återvända till min nye bilprovare nästa år. Han blev lika övertygad som jag om min bils förträfflighet om än förmodligen på sakliga grunder.

Lennart Erixon