Krönika Frankrike och Polen, några av de starkaste förespråkarna för ett aktivt stöd till Ukraina, har fallit till föga för sina arga bönder.
EU:s stöd till Ukraina har på många sätt varit enastående. Redan innan invasionen fanns det långt gångna planer på sanktioner mot Ryssland och de sattes snabbt i verket. Hittills har 13 olika sanktionspaket drivits igenom av EU.
Sedan krigsutbrottet har det ekonomiska, politiska och militära stödet till Ukraina varit massivt.
Visst trilskas Viktor Orbán ibland, men totalt har EU, medlemsländerna och institutionerna bidragit med 98 miljarder euro. Därtill kommer ett omfattande stöd i form av vapen, ammunition och annan militär utrustning. Ukraina har fått status som kandidatland och hoppas kunna börja förhandla om EU-medlemskap någon gång i höst. På rekordtid aktiverades det tillfälliga skyddsdirektivet som gjorde att miljoner ukrainare kunde söka skydd i EU-länderna. Det särskilda frihandelsavtal som Ukraina och EU har sedan 2016 uppgraderades för att Ukraina skulle kunna få större exportinkomster.
I Ukraina är 14 procent av befolkningen sysselsatta inom jordbruket, mot 4,2 procent i genomsnitt i EU
Men så började Europas bönder demonstrera. Det är ingen ovanlig syn på gatorna i Europas huvudstäder och som mångårig Brysselbo har jag sett åtskilliga traktorer dra fram på gatorna och släppa ut mjölk, gödsel och ibland till och med levande kycklingar. Ofta reagerar politikerna ganska snart med någon form av eftergift.
Denna gång är protesterna lite annorlunda. Dels handlar det som vanligt om pengar. EU:s långtidsbudget skall snart förhandlas för åren 2028–34 och många lantbrukare inser att jordbruksdelen kommer att minskas, inte minst med tanke på att EU måste göra sig redo att ta emot nya medlemmar.
Dels handlar det om klimatomställningen. Många lantbrukare tycker att de fått en orimlig börda och att byråkratin för att leva upp till alla bestämmelser i den gröna dealen är oöverstiglig. Här har de en poäng, de olika lagarna är väldigt detaljerade och rigida. Det krävs ett omfattande pappersarbete och rapportskrivande, förutom själva omställningsarbetet. Här borde mycket kunna förenklas. Extremhögern i Europa, varav många är klimatförnekare, vädrar nu morgonluft inför Europaparlamentsvalen och har varit snabba att omfamna lantbrukarnas protester. Nederländernas ledande politiker Geert Wilders talar om ”kommissionens klimatterrorism”.
Men allvarligast av allt är att Frankrike och Polen, några av de starkaste förespråkarna för ett aktivt stöd till Ukraina, har fallit till föga för sina arga bönder. Dessa är upprörda över konkurrensen från billigare ukrainska varor som majs, socker och fjäderfä. Därför har de nu fått igenom en omförhandling av frihandelsavtalet som innebär lägre kvoter för Ukraina, till ett värde av cirka 330 miljarder euro per år, pengar som det krigshärjade Ukraina verkligen behöver. Detta är ett hårt slag i ansiktet på Kiev och president Putin skrattar förstås skadeglatt i Moskva.
Vissa gränsområden i Polen drabbas nog av konkurrensen men här hade Ukraina redan flaggat för att de var beredda att diskutera åtgärder. Om de franska bönderna drabbas är däremot mera oklart. Det hela ger en fingervisning av vad som kan väntas den dag Ukraina blir medlem i EU. I Ukraina är 14 procent av befolkningen sysselsatta inom jordbruket, mot 4,2 procent i genomsnitt i EU, och 41 procent av exportinkomsterna kommer från jordbruket i Ukraina som är en av världens största jordbruksproducenter. Det blir en utmaning inför utvidgningen, men just nu är det faktiskt ett otillständigt slag mot Ukraina.
Ukraina strider modigt och i underläge mot den ryska invasionsmakten. Kriget går inte så bra som de och omvärlden hade hoppats. Det sista de behöver är att EU drar undan mattan för deras enda inkomstkälla.
Cecilia Malmström, är före detta EU-kommissionär och Europaminister
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
