ATEN. En av kravallpolisens svarta bussar med galler för fönstren står i beredskap på Mitropoleus, en tvärgata vid Syntagmatorget. Polismännen med sina genomskinliga sköldar har var sin laddad tårgaspatron i en metallhylsa på bröstet. Längre in på gatan sitter på en kartongbit en mager kvinna med ett blöjbarn och tigger. I torgets lummiga grönska prövar några ungdomar sina inlines. Bröd- och lottförsäljare ropar ur sina budskap. En TV-reporter gör en ståuppa framför parlamentet, kanske för att rapportera om de senaste börsryktena om en grekisk statsbankrutt.
Plötsligt är det inte en bil på gatan. Poliserna har tagit på sig sina hjälmar och gasmasker. På avstånd hörs talkörer och rop eka mellan husväggarna. Nu kommer 7 000 unga marscherande under banderoller där det med röda bokstäver står ”Oxi”. Det är det bevingade ord som Greklands premiärminister använde när den italienska diktatorn Mussolini 1940 ville ockupera landet. ”Oxi” betyder ”nej”.
Grekerna drar benen efter sig med att göra det som de måste göra. Det är omvärldens bild och den är inte osann. Men hur klokt är det att sälja statliga grekiska företag när börsen faller? Sänkta löner, sänkta pensioner, högre moms, skyhög arbetslöshet med obetydliga arbetslöshetsersättningar. Allt detta stryper efterfrågan i ekonomin.
Grekland är inne i en djup recession. Tiggare och hemlösa ökar i antal. Möjligheterna att komma ur nedåtspiralen blir allt mindre. Det är naturligtvis inte särskilt konstruktivt att ropa ”oxi”, men det är inte svårt att se varför så sker.
Och EU ska nog tala med mindre bokstäver om att dra benen efter sig. För vad blev det av de omskrivna besluten på EU-toppmötet den 21 juli? Det mesta tycks ha fallit ihop som en sufflé. Osämja har utbrutit mellan tyskarna och Europeiska centralbanken, och resten av Europa är på krigsstigen mot Finland med deras krav på säkerheter för att låna ut pengar. På EU:s finansministermöte i fredags fanns också Anders Borg från Sverige. I vanlig ordning mästrade han grekerna som vore de barn. Men inte ett kritiskt ord om Finland eller om EU-ledarnas famlande, som förvärrat läget för de mest skuldsatta i söder.
Det finns något problematiskt i Anders Borg krav på att fattiga länder ska piskas till ännu djupare fattigdom och hans rädsla för en lite mer expansiv ekonomisk politik, typ USA. Nu har visserligen Fredrik Reinfeldt sagt att euron knappast är aktuell för Sverige före 2018. Men hans finansminister är andligen redan medlem av EMU, med dess absurda tro att man bara kan spara sig ur krisen. Det är djupt oroande.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
