Att kunna köpa mjölk till sina barn

Krönika I en bättre tid hade kanske rätt förutsättningar skapat fler möjligheter för människor, skriver Sara Benabdellah.

“Det är en svunnen tid. För kvar är de som har och dem som inte fått. Kan någon hälsa Olof Palme att trygga Sverige är ett minne blott” 

Med låten “Bullerbyn är död” i öronen är jag på väg mot Södertälje. När vi närmar oss ser jag en vacker, ståtlig kyrka med färgglada glas och vackra målningar längre fram efter en vägg. Solen skiner och värmer lite i ansiktet när vi går mot stan. Jag möter tre hemlösa män efter vägen. En av männen frågar min vän om han kan få en cigarett, hon ger honom tre. Duvorna är många, verkligheten känns kall.

En kvinna berättar för mig om otryggheten som gör att hon inte vågar gå ut efter klockan sju på kvällarna

Rania Sabah och hennes dotter är på väg till biblioteket, en plats där alla är välkomna, platsen de har råd att gå till under helgerna.  

“Det går inte att gå till biblioteket hur ofta som helst, men det är ett bra sätt att underhålla barnen, som inte kostar någonting” berättar Sabah. 

Rania är en välutbildad kvinna som kom till Sverige och var tvungen att börja om med en ny utbildning. Hon fick inte jobb med sina två utbildningar från hemlandet. Den nya utbildningen resulterade inte heller i något jobb. Anledningen var att alla söker efter någon med erfarenhet.

Detta ledde till att hon började arbeta som barnskötare, ett jobb som hon trivdes bra med. Efter en tid skadade Rania axeln och sitt knä på arbetstid. Ingen informerade henne om att hon skulle göra en arbetsskadeanmälan, på grund av det lever hon på försörjningsstöd. Hon får planera allt i detalj för att ekonomin ska gå ihop. Mat, hyra och en skuld till CSN för utbildningen hon aldrig fick något för. Alla priser och utgifter går upp, men inkomsten förblir densamma. 

“Där barnen slutat leka, för de ville bli som oss. Du kan hälsa Moder Svea att nu ekar det av skott.” 

En kvinna berättar för mig om otryggheten som gör att hon inte vågar gå ut efter klockan sju på kvällarna. Det händer så mycket i området där hon bor. Kriminalitet och skjutningar har blivit vardag för många och hon känner sig hopplös inför situationen.  

“Det finns ingenting att göra, det är som det är och det kommer inte att bli bättre.” uppger hon. 

Jag möter två unga tjejer, Nora och Cassandra. De beskriver svårigheten att få jobb efter en lång universitetsutbildning för vänner med utländska namn. CV sorteras bort baserat på vilket namn personen har.  

“Det är så, även när arbetsgivaren själv har utländsk bakgrund, spelar namnet stor roll. Det är enklare för svenskar att få jobb. Vi får kämpa mer för att bli sedda” säger de.

De har vänner som inte har fått ett jobb, trots att det är två år sedan de tog examen.

I en bättre tid hade kanske rätt förutsättningar skapat fler möjligheter för människor att kunna tjäna pengar, ha ett stabilt boende och vara en del av ett samhälle utan utanförskap, för att kunna bidra på ett sätt vi verkligen behöver.  

Om Nora och Cassandras klasskamrater hade fått en chans kanske vi hade haft fler jurister som arbetat med viktiga frågor för vårt samhälle. Om Rania hade fått använda sig av sina utbildningar eller åtminstone informerats om vikten av att göra en skadeanmälan när hon gjorde illa sig på jobbet kanske hon och hennes familj hade haft det så mycket bättre i dag.  

Om rätt förutsättningar gavs kanske vi inte skulle ha hemlösa på gatorna som tvingas fråga andra om mat eller cigaretter. 

Men jag tror allt handlar om just det, rätt förutsättningar.

I dagens Sverige har vi mammor som oroar sig över att kunna köpa mjölk till sina barn i en tid där priserna har ökat kopiöst, men inkomsten stannar på samma nivå. Det ska inte vara så.

“Bullerbyn är död. Jag vill leva, jag vill dö i Norden.” 

Sara Benabdellah