De som rekryterats in i botten på den kriminella näringskedjan saknar hopp och respekt för liv, då spelar det inte så stor roll om straffet är tio eller femton år.
I veckan har tre barn häktats för mord och medhjälp till mord i en av de våldsamma uppgörelser som präglat Sverige den senaste tiden. Det är ofattbart vidrigt. Två människors liv har släckts och tre barn har begått det grövsta av brott och därmed förstört sina egna liv.
Och så ropas det igen efter enkla lösningar. Sänkt straffålder, barn i fängelse, längre straff för unga brottslingar, livstid för ungdomar. ”Är man gammal nog att begå brott är man också gammal nog att ta sitt straff”, skanderas det från högern. Jimmie Åkesson går så långt att han föreslår livstids fängelse för 13-åringar.
Tanken med hårdare straff är att de ska vara avskräckande, att den 15-åring som står inför att begå ett brott ska stanna upp och tänka att ”Ja just ja, det här brottet kan numera ge mig flera års i fängelse. Då tar jag och stoppar ner pickadollen och går hem till mamma och pappa istället.”
Tyvärr är inte världen så enkel, speciellt inte den värld som barn som begår allvarliga brott upplever. Nej, jag tror inte att fler fritidsgårdar löser den grova gängkriminaliteten, men att skicka barn till fängelse där det utbildas till fullfjädrade yrkeskriminella är det inte heller.
För att sätta stopp för att barn dödas och dödar krävs mer, mycket mer
Många av dessa småpojkar kan inte se sig själv som vuxna. De tror helt enkelt inte att de kommer leva då. De som rekryterats in i botten på den kriminella näringskedjan saknar hopp och respekt för liv. Andras, men också sitt eget. De vet att det finns ett pris på deras huvud från den dag de tar steget in, men inget i deras liv har visat dem att de kan bli något annat än springpojke eller gatusoldat under några år. Samtidigt ser barnen på väg in de som lyckas, kommer till toppen och tjänar grova pengar. Men att också de är ständigt hotade. Alla vet att alla är rädda och att alla är dödsdömda. Vad spelar då fem, tio eller femton år i den officiella straffskalan för betydelse?
”Jaha, så då ska vi bara låta det vara som det är nu då? Det har ju inte gått så bra”, kanske någon tänker. Nej, absolut inte. Vi kan inte tillåta våldsspiralen snurra vidare, men för att sätta stopp för att barn dödas och dödar krävs mer, mycket mer. Jag vill peka på tre åtgärder som alla är betydligt mer verkningsfulla än att sätta barn i fängelse.
Stryp marknaden Tullen behöver resurser för att stoppa införsel av både vapen och narkotika. Dessutom behöver polisen resurser att hitta och beslagta de illegala vapen som finns i landet och störa och stoppa den allt öppnare narkotikaförsäljningen. Utan skjutvapen, inga skjutningar. Utan narkotika, inga territoriella krig om marknader.
Sätt dit skurkarna De skrupelfria gängledare som utnyttjar barn som springpojkar med narkotika eller för att utföra skjutningar och sprängningar måste sättas dit. Det är där kraften ska läggas, på de som fördärvar barnaliv. Det är de som måste haffas och straffas.
Ge var enda unge framtidshopp Och viktigast för att bryta nyrekryteringen är att ge barn alternativ. Det barn som dras in i gängmiljön och som vet att det kan kosta honom livet ser inga andra chanser. Han har förlorat hoppet långt tidigare. Vuxenvärlden har lämnat honom långt tidigare.
Inget barn föds till mördare, men alla barn kan hamna snett. Barn i fattiga och eftersatta områden löper betydligt större risk, det ser vi bevis på varje dag. Det är hög tid för vuxenvärlden att ta ansvar. Massiv satsning på skolan, så den klarar sitt kompensatoriska uppdrag och att ge varje barn fullgoda kunskaper. Stöd till föreningslivet, så att det finns en flora av aktiviteter och möjlighet att gemensamt bygga sin fritid och ta ansvar. Aktiv arbetsmarknadspolitik, så att alla föräldrar får rätt till arbete och egen försörjning. Och ja, också fritidsgårdar. Bra fritidsgårdar med vuxna som har tid att se och stödja barn. Kort sagt – ökad jämlikhet och stärkt gemensamt ansvar.
Bara så kan vi bygga ett samhälle där ingen ung lockas in i grov kriminalitet för att han inte tror att hans liv är värt mer, för att ingen värderat honom högre eller haft andra förväntningar på honom. Så kan vi bygga ett samhälle där var enda unge får drömma om en framtid och verktyg att nå dit.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
